En EP (sex låtar), samtliga covers och vissa av dem väldigt oväntade sådana, med den ultra-personlige poeten och estradören Lars Demian. I korthet konstaterat är det så här: de tre inledande låtarna är fantastiskt fina och suggestiva, de tre avslutande inte fullt lika mycket så. Två covers hör hemma hos Per Gessle. Den rimligen enda likheten mellan den välmående låtsnickar-miljonären och poeten D är att de bägge kommer från Halmstad. Men när poeten "Demianiserar" Här kommer alla känslorna (på en och samma gång) får den en disig och suggestiv lyster, som helt saknades i Gessles original. Demian liksom smyger sig fram. Och överfaller. Bytet infångat. Han plockar också fram helt oväntade kvaliteter och farliga nyanser ur författaren Åke Wassings (han skrev 1950-talsbästsäljaren Slottet i skogen och föredrog att dricka brännvin - ur skopa) oskyldigt naiva Se nu tittar lilla solen in igen. Samt lyckas också förnämligt med Taubes Vals på Mysingen. Dock inte fullt lika självklart bra med trion Låt hjärtat va’ me’, chansonen När blodrosen slår ut och Gessles Roxette-etta, Listen To Your Heart. Inte så att de är det som brukar kallas för dåligt. Men de hade kunnat vara ännu bättre. Och ännu mera suggestiva, än vad de nu lyckas med att vara och förmedla. Och så hoppas jag att L.D. har spelat in (eller förbereder) ännu flera aparta covers likt dessa. Så att det räcker till en ordinarie cd:s spellängd. Det är, trots allt och vissa redovisade invändningar, något att längta efter.
