Det här är inget landmärke, ingen skiva som markerade något epokgörande från tiden då skivan gavs ut, utan en efterutgåva. En samlingsplatta över tio år efter gruppens period i ljuset. Ska du lyssna på singelgrupper i efterhand hamnar du med lätthet på samlingsplattor och något i stil med Best of ... Den här skivan tillhör dessutom de tyska samlingsutgåvor som förekom vid den här tiden och då kan ni ju föreställa er titeln som "Zwanzig Super hits mit...(der, die oder das) Lovin Spoonful". Intet mer om den saken. Nu var gruppen däremot amerikansk och under några år på 1960-talet trummade den ut hitlåtar på två-tre minuter vardera. Långt senare har sångaren och förgrundsfiguren John Sebastian förklarat att skälet till att gruppen ens fanns var att om man hade ett band så fick man brudar. Det måste ha funnits verkliga eller ytterligare skäl. Musiken var rak och enkel pop, jug band eller country. Man blev, och blir, glad av att lyssna på Lovin Spoonful, kommer jag på så här efteråt. Låtskrivaren John Sebastian, iförd John Lennonglasögon innan John Lennon, levererade träffsäkra och ibland ironiska ögonblicksbilder. Gitarristen Zal Yanovsky gurglade sig igenom Baldheaded Lena, som dock inte finns med på den här plattan. Det gör däremot She?s still a mystery, You didn?t have to be so nice, You and me and rain on the roof, Do you believe in magic?, Daydream, Darlin Companion och självklara Summer in the city. John Sebastian blev annars mest känd för att som soloartist kommit av sig under den gigantiska rockfestivalen i Woodstock och löste det genom att skapa världens största allsång på Skansen, fast utanför New York, då.
