Övertygande julstämning med Sissel och hennes kompisar

Jag vet verkligen inte om det tillhör de allra mest avundsvärda sysselsättningarna att åka runt och önska God Jul i is- och konserthallar landet runt, i så där en månad före själva julen ? Risk för överdosering av själva julen, eventuellt ? Man måste i alla fall vara en riktig hjälte för att någorlunda orka med och vara övertygande nog. Och sagt från en som har sett (i en del fall genomlidit) en och annan julshow genom åren och någorlunda vet vad han pratar om i ämnet - så håller Strålande jul med norska Sissel och hennes kompisar mycket god genreklass. En ishall är en ishall är en ishall och: det kan man inte göra så väldigt mycket åt. Den i Luleå var på torsdagskvällen betryggande välfylld och tack vare stora TV-skärmar (dock något mindre än de som Lars Winnerbäck nyligen höll sig med) så kunde nog majoriteten av publiken se bra vad som erbjöds. Inledningsvis intervjuade skådespelaren Krister Henriksson delar av publiken och introducerade kvällens föreställning och medverkade. Han återkom senare och förklarade bland annat sitt förhållande, med en tomteluva på huvudet, till Det är en ros utsprungen. Det vilade absolut inget tillkämpat över honom och han passade fint in i kvällens helhet. Och så läste han lite ur Julevangeliet också. Då föll julstämningen nästan obevekligt över ishallen och man glömde bort, för ett ögonblick, att utomhus var det
- 20 grader och kallt så det smällde i träväggarna, för inomhus läste alltså Krister så fint och Sissel sjöng ännu finare och då var det liksom rätt mycket av julafton en stund i förväg. The Real Group, vårt lands svar på vokalistväxlarna i Swingle Sisters, varvade Povel Ramels The Big Jul Blooz med visan om Karl Bertil Jonsson och annat dopp-i-grytan-godis, på ett utomordentligt kvalitativt sätt. Så även Orsa spelmän, vilka som vanligt mästerligt exekverade en spelmansjul på ett mera än helkvalificerat sätt. Själv blev jag också direkt glad och betagen över stråkförarna i Trondheimssolisterna som bland annat spelade ett stycke av Grieg, helt enkelt blödande bra (man kände sig som befunne man sig högt uppe bland de norska fjällen). Men kvällens givna ess var förstås Sissel. Både solo och i tandem med dragspelscharmören Odd Nordstoga. När hon brast ut i Jul, jul, strålande jul, Hark the Herald, In the Bleak Midwinter och andra engelska carols samt knippesvis med andra julsånger (samt den minst sagt övertygande visan Dagerne med Odd Nordstoga) så brast förmodligen slutgiltigt de mest förhärdade av hjärtan och vi kunde ha applåderat till nyårsafton. Tyvärr fick jag inte höra henne sjunga O helga natt. På grund av denna eviga deadline men, men, men ... Tillsvidare håller jag med Krister Henriksson som meddelade detta: - Det bästa med julen är en artonårig McAllan och julottan. Även om jag byter ut whiskysorten i fråga. En fin och värdigt vänlig kväll i alla fall. Med äkta julstämning. Sex dagar kvar till julafton.

Övertygande julstämning med Sissel och hennes kompisar

Från en som har sett (i en del fall genomlidit) en och annan julshow genom åren och någorlunda vet vad han pratar om i ämnet - så håller Strålande jul med norska Sissel och hennes kompisar mycket god genreklass.