Plump, burdus - och riktigt rolig komedi

I soffan en superslö söndagseftermiddag, i sällskap med en flottdrypande pizza med extra allt, kan en sådan rentav beskrivas som en akut överlevnadsnödvändighet. Ball´s Out: The Gary Housemann Story är exakt en sådan film. Det kan besvärsfritt och lakoniskt konstateras att den: got what It takes. Det handlar om tennis och om en hyperenergisk vaktmästare på en high school i Nebraska som får chansen att träna skolans, i sanningens namn rätt värdelösa, tennislag. Sedan den ordinarie coachen säckat ihop och via döden servat sig vidare mot evigheten. Denne Gary Housemann (givetvis en helt fiktiv person) sätter genast ribban ambitiöst högt. Siktet ställs in på att laget ska vinna hela delstatsturneringen! Iiiiinte helt självklart lätt, ska det påpekas. Men med hjälp av diverse okonventionella metoder, inkluderande en inhyrd proffs-strippa, kämpar sig laget ändå motsträvigt framåt. Seann William Scott, för alltid med en självskriven plats i hjärtat hos alla trash-filmälskare för sitt ryktbara porträtt av den kärleksfullt vrålkåte Stifler i American Pie-filmerna, spelar den maniske Gary Housemann och han gör det helt galant och direkt självuppoffrande. Men ännu bättre är ändå den alltid lika förträfflige Randy Quaid, som har förgyllt i stort sett allt han någonsin har medverkat i; med särskilt tunga accenter för hans lakoniskt bowlande Amish-farmare i Kingpin och den konstant packade svågern i Ett päron till farsa-serien, och som gör detsamma även här. Tyvärr hänger inte hans rufflige och hel-vulgomässige coach med allt för länge. Men Quaid är kung i varje scen han är med i. Och så förekommer han ju i en del flashbacks också.

Plump, burdus - och riktigt rolig komedi

Då och då kan en riktigt burdus, plump, pardonlös och på de flesta sätt svårt sunkig amerikansk sport-komedi vara exakt det man behöver.