Precis alla älskar Lasse

Förbandet, bestående av Andreas Grega, gick på scenen 20.00 och huvudmannen själv, med band, stod där - exakt ! - 20.35. Winnerbäck gick sedan inte slutgiltigt av scenen förrän strax före 23.00. Hans konsert var rätt precis två timmar och femton minuter lång och bestod av 24 låtar, inklusive extranummer. Vi valde att bevaka alltsammans och avstod därför från att publicera någon recension i torsdagens tidning. Hade vi gjort det hade vi tvingats att komprimera rejält och hade kanske hunnit med att lyssna på högst tio låtar. Det hade inte varit rättvist varken mot Winnerbäck (om han nu bryr sig ..?), hans musiker, den publik som var på plats eller de många som inte var där. Eller ens mot oss själva. Därför valde vi att strunta i konkurrensen och i stället för att publicera en halvfärdigt andfådd recension dagen efter spelningen, koncentrera oss på helheten och i dag, i fredagstidningen, ge en mera rättvisande bedömning av VI ÄLSKAR LASSE ! som publiken högljutt deklarerade i onsdags kväll. Det fanns en tid när Lars Winnerbäck alltid hade en baseboll-keps nertryckt på skallen vid alla sina konserter. Men det är Days Gone By för den saken nu. I dag är det kepslöst som gäller och den rödblonda kalufsen väller ner för halva ryggen. Vad det nu kan ha för betydelse för sakernas tillstånd för honom för övrigt. Winnerbäck är 34 år numera och så bergfast etablerad i befolkningens hjärtan och sinnen som han rimligen kan bli. En sorts efterträdare till nyss 60-årsfyllande Ulf Lundell; utan ens ett uns av skandaler kontaminerande sitt anseende och rykte och minst en rejäl handfull sånger som tatuerat in sig i befolkningens unisona medvetanden och en av dem, Om du lämnade mig nu, förankrad på Svensktoppen sedan drygt två år. - När jag var nio år vägrade jag att dansa kring granen när vi hade en julgransplundring. För att jag inte ville det, berättade VI ÄLSKAR LASSE ! mot slutet av spelningen. - Det är inte för att vara tjurig som jag vare sig har så mycket mellansnack eller gör så särskilt många intervjuer. Det är för att jag inte vill det. Bara. Och jag tänker inte börja dansa kring granen nu, när jag är 34 år. Det får man ju respektera och det applåderade publiken åt. Det här var i alla fall en Winnerbäck-spelning att känna både respekt och förtjusning inför. Fint, helt enkelt - när förgrundssångerskan, gitarristen och vapendragaren från tiden i Hovet, Anna Stadling (med ett utseende påminnande starkt om Bonnie Raitts och frisyr i samma färg som mäster Lars - men något kortare), grips av stundens extas och blir ett med musiken. Helt och hållet. Mycket fint. Och när Mats Nygårds och den andra, kvinnliga, violinisten spelar vända mort varandra, i bakgrunden. Eller när shotgun-gitarristen Ola Gustafsson, med bakgrundsackorden vilande i Luleå, avlossar sina tuffa elchocks-solon. Direkt avundsvärt och bara mästerligt. Förresten... Varför inte denne Ola Gustafsson n-å-g-o-n-s-i-n ens har nominerats till utmärkelsen Årets Norrbottning är för mig en gåta. Särskilt när en lallare som Kevin Borg erövrade utmärkelsen förra
året ... För kvällen var Gustafsson utrustad med en svart gunslinger-hatt och hade när som helst kunnat gå rakt in i en film av Brian De Palma eller i något avsnitt av Sopranos. Klar klass. För Lars Winnerbäck själv, som bestämde låtlistan och ordningen av densamma, var det helt i sin korrekta ordning att starta med den utmärkta Järnvägsspår och till allra sist värdigt avsluta med en mycket snygg version av Söndermarken. Mellan dem förelåg höjdpunkter som den hotfullt och avvaktande tunga Kedjebrev, den dovt vackra Jag har väntat på ett regn, den alldeles euforiska Söndag 13.3 1999, den larmande Jag får liksom ingen ordning och den retroaktiva svit av gamla pålitliga godingar som bland annat innehåller Solen i ögonen, För dig, Elegi, Kom ihåg mig, Varning för ras och Hugger i sten. Och en närmast översinnlig tolkning av Om du lämnade mig nu, med Anna Stadling fullvärdigt substiterande för Miss Li som duettpartner till VI ÄLSKAR LASSE ! Och förresten: han kommer nog aldrig mera att behöva dansa runt granen, om han inte vill - Lasse Winnerbäck.

Precis alla älskar Lasse

Onsdagskvällens spelning i Coop Arena med Lars Winnerbäck startade sent och slutade - givetvis - ännu senare.