Provocerande samtidsanalys kring våldets mekanismer

Jag läser den flerfaldigt prisbelönta Sofie Oksanen som en författare som undersöker våldets mekanismer. Oavsett om det handlar om psykisk ohälsa eller om Finlands ställning gentemot Ryssland och Estland så väjer författaren inte för det svåra. Oksanen lyfter i stället fram de tystade kvinnor i Estland eller Finland vars ursprung eller tillstånd är så fel att de internaliserat känslan av att inte få finnas. I debutboken Stalins kossor (2007) är det Anna som växer upp med estnisk mamma i Finland men förbjuds avslöja sitt estniska arv. Anna utvecklar djupa ätstörningar som blir hennes skydd och försvar. Parallellt får läsaren möta Annas mammas historia, och Annas mormors. I Baby Jane (2008) är det ärkeflatan Piki och bokens berättarjag som alltmer avskiljer sig från omvärlden i ett excellerande destruktivt förhållande. I Utrensning gestaltas den Estniska ockupationstiden genom tre generationers kvinnor; Zara, flickan som hoppades på jobb i väst men tvingas in i en traffickinghärva, Zaras mamma Lindas öde och den äldre kvinnan Aliide som vuxit upp i Estland under andra världskriget. Den yngsta och den äldsta kvinnan som är huvudpersoner i boken har själva kommit att begå våldsdåd men anledningen är vartefter bokens förgrenat sig mellan olika tidsplan, nationella gränser och politiska händelser inte svårt att förstå. När Aliide och Zara söker mötas i Aliides kök, under hård tidspress då Zaras förföljare rycker allt närmare, och med Aliides sargade förflutna att överbrygga, har de mycket emot sig. Men möte uppstår; över Aliides fina skörd hon just står till att konservera och i hennes omhändertagande av flickan som är mer lik den dotter hon trodde sig få - men inte lika lätt kunnat älska. Hos Oksanen förenas Zara och Aliide i sin kärlek till trädgårdens växter och småkryp genom språkets benämnande kraft - även om de så bara uttalar äppelnamnet Transparante Blanche i sitt huvud. Genom Oksanens spänstiga språk, rafflande växlande mellan rak prosa, ramsor på flera språk och historiska fakta, får Zara, Aliide, och deras systrar och mödrar den plats de tidigare inte fått i litteraturen, men nu ges i Sofie Oksanens unikt synliggörande berättelse. Jag tyckte Oksanens två tidigare böcker var innerliga, skarpa feministiska skildringar som berörde mig i hjärtat, men med Utrensning är jag helt begeistrad. Boken har en så genomgripande analys av vår nordiska samtidshistoria att den redan lyckats vinna många läsare i Finland. Så väl dramatiserad med sin smarta intrig och gripande människoskildringar kan den också locka renodlade spänningsläsare. Och berör gör Utrensning, oavsett om man blir provocerad på grund av politisk färg eller som jag lycklig över bokens och språkets kraft.