Punkare spelar pop

- Vi har gjort tre spelningar i helgen: Örebro, Oslo och Bergen. Det skulle varit fler, men de andra, Vänersborg och Västerås, blev inställda. Så är det ibland när man turnerar. Oftare, om man som Masshysteri bokar många av sina spelningar själva och befinner sig i den världen som kallas punk eller DIY (Do It Yourself, Gör det själv). Spelar hela sommaren
- Men vi ligger på Luger nu så vi har i alla fall hotell
ibland, säger Robert, jag vet inte vem det är som bokar oss där, jag har ingen koll på sånt, det är Erik, trummisen, som sköter det där. Luger bokar mest sånt det är för svårt att styra upp själva, festivaler. Vi har ingen turné inbokad men vi spelar i princip hela sommaren. I fredags släpptes Masshysteris andra skiva, betitlad Masshysteri helt enkelt. Den första, Vår del av stan kom för snart två år sedan och hur bra den skivan än är så är den nya ännu bättre. - Vi tog med Kajsa på gitarr och nu kan vi göra mycket mer, det låter bättre och är mycket roligare. För att vara ett punkband från Umeå spelar man förvånansvärt lättillgänglig musik. Jag frågar om det beror på att de flesta band från Umeå har sina rötter i hardcore och metal? Finskt vemod
- Det är möjligt. Jag och Erik kommer ju från Luleå, band som Him Kerosene har antagligen påverkat oss mer än Refused, om man säger. I Luleå var det väl egentligen bara Breach som var tunga på det sättet. I Umeå har alla man känner inom punkscenen spelat hardcore och lyssnat på tyngre musik. Men båda mina föräldrar har sina rötter i Tornedalen, jag kan tänka mig att det där vemodiga, det finska, spelar minst lika stor roll. Inte för att jag någonsin tänker på varför jag gör saker eller varför det blir som det blir. Det här med bakgrund är nog viktigare än man tror och förstår. Om man vill kan man jämföra Masshysteri med Florence Valentin, och då är det något som gör att man direkt märker att de senare har rötterna i pop och närmar sig punk, medan Masshysteri kommer från motsatt håll: punkare som vill spela pop. Stora gester
Ta texterna som exempel. Masshysteri blandar stora gester: "Om det finns en gud är jag Satans barn", med komplicerade, rent poetiska bilder: "Den här staden tvingar ner oss genom järnvägstunneln, mot botten av älven där all min oro är försvunnen." Florence Valentin befinner sig snarare i en berättande tradition, man sjunger om Pokerkväll i Vårby gård, och om "Latino Don Juan, bara 16 år". Det betyder självklart inte att det ena är bättre än det andra, men det kan vara en förklaringsmodell. Om man är intresserad av sådana. Inte för rakt
- Äh, jag har haft tur varje gång om det blev bra, säger Robert defensivt. Jag tycker inte om när det är för rakt helt enkelt. Och det här undvikandet av självanalys gör förstås min tes om punkrötterna än tydligare. Jag tycker att Roberts texter är geniala. Yxiga, lite ofärdiga, men det är det som är poängen. För mig, alltså. Jag ser en metod i det här. Man lämnar något innan man är säker på att det är färdigt. Man skriver fort, man blandar språk och bilder. Det är en slags intuitiv kollagemetod. - Jag försörjer mig på att göra skivomslag och affischer när jag inte spelar. Det är inte fett men jag är van vid att vara pank, jag klarar mig, säger Robert. Jag är inte ens skriven på någon adress, orkar inte med papper och sånt. Men det börjar bli dags att ta tag i livet nu, skrattar han. Vill spela med Hamngatan
Det börjar också bli dags för en riktig spelning med Masshysteri i Luleå. Senast gjorde de en kaotisk, men fantastisk spelning, på Kafelino. - Vi kommer gärna till Luleå igen, vi vill spela tillsammans med Hamngatan, såg dem för länge sedan och de är verkligen bra.

Punkare spelar pop

När jag ringer upp Robert Pettersson, Masshysteris ena sångare och huvudsakliga låtskrivare, sitter han i en bil på väg till Umeå. I går spelade man i Bergen, turnébussen befinner sig mellan Årjäng och Karlstad, och det är långt hem.