Inte bara för att hon faktiskt har ett ärende med sin bok, utan kanske främst på grund av bokens huvudkaraktär, porträttet av den unga Maja.
I ett rasande tempo och skrivet talspråk får läsaren möta den unga, priviligierade Maja som står anklagad för medhjälp och anstiftan till mord för en skolskjutning på Djursholms gymnasium. Hur kunde det hända? Och varför?
Det är Majas minnen under tiden i häktet och timmarna i rättegångssalen som sakta men säkert mejslar fram en berättelse om hur en vriden kärlekshistoria, klassklyftor, en cynisk tonårsvärld och skadade relationer mellan föräldrar och barn, slutar med ett blodbad i ett klassrum. Endast Maja är vid medvetande när skotten tystnat - hon har inte ens ett blåmärke.
Det är en skrämmande samtidsskildring där avståndet mellan vuxenvärlden och dess barn gapar likt ett stort hål. Närmast omöjliga världar att närma sig, liksom klyftorna mellan de som har och de som inte har. För just klassklyftorna är det centrala i Persson Giolitos gestaltning av hur denna skolskjutning kunnat ske i en värld där fördomar inte bara har en riktning, utan många ansikten.