"Omar dödade mig", skrivet i blod på en vägg kan tyckas som en graverande ledtråd i ett mordfall där offret till synes har samlat sina sista krafter för att hjälpa eftervärlden rätt i skuldfrågan. Men i denna sanna historia, om det rättsliga efterspel då en rik änka mördades i Cannes 1991, pekas fel person snabbt ut. För denne Omar Raddad, en icke läs- och skrivkunnig marockansk invandrare, som arbetat som trädgårdsmästare åt änkan blev snabbt dömd och förd bakom lås och bom.
Lite väl snabbt, vilket den fritänkande författaren Pierre-Emmanuel Vaugrenard, som söker en kioskvältarsuccé, snabbt inser. Bevisningen är skral och det finns helt uppenbart en potentiell rättsröta att röra runt i. Hans och assistenten Mauds detektivjobb i det på ytan så glamorösa Cannes klipps in mellan återblickar i den olycklige Omars liv, som blir dömd till 18 år i fängelse men oförtrutet hävdar sin oskuld.
Detta är fransk-marockanske skådespelaren Roschdy Zems regidebut och han har ihop med regissören Rachid Bouchareb utvecklat ett gripande manus där man onekligen lider med den värnlöse Omar, spelad med bravur av Sami Bouajila.
Även om författarspåret bidrar med en viss torr humor laddar det också filmen med en slags förväntan om ett löst fall. För om det inte var Omar som dödade änkan i källaren, vem var det då? Även om den större berättelsen här, den om rasism och systematisk diskriminering, är den mest berörande i filmen, så landar Omar dödade mig i ett läge där det varken blir En profet eller Rosa pantern, vilket är lite synd för helheten.
Fotnot: Filmen visas på Folkets bio, Kronan, i Luleå i kväll.