Från Norrland till helvetets port är Raubtiers tredje mästerverk. Ja, mästerverk! När de släppte sitt första album tyckte jag att det var bland det skarpaste som Sverige spottat ur sig på länge. Så kargt, så hårt, så eljest. Så Norrbotten. Andra skivan hade ännu mer kött på sig, och nu har de alltså lyckats överträffa sig själva - igen.
Skivan inleds med den nysläppta singeln Sveriges elit, som är ett synnerligen pampigt stycke. Precis som på förra skivan får vi njuta av mäktigt blås à la Wagner. Pompa och ståt.
Favoriten är Besten i mig. Den sög sig fast som en igel med en träffande text och en refräng som styrks av primitiva ho-ha-vrål och en ettrig synt. Lysande.
Den första singeln, Låt napalmen regna kittlar i skinnet med sin Bachliknande domedagsklaviatur. Hulkoff vrålar låt napalmen regna ner, bränn ner hela världen! Skarp kritik mot mänsklighetens vansinniga utveckling.
Med Allt är förlorat visar Hulkoff återigen vilken sann poet han är. Mästaren att sätta ord på det sårade hjärtat. På ett mörkt och svårmodigt sätt.
Från Norrland till helvetets port river i mig som naren om vintern, och smeker som en ljuv sommarbris. Det klarar bara Raubtier av. Och Raubtier viker inte av från den musikaliska väg de plogat upp. Pondusen, maneret, den röda tråden är detsamma. Men nu med fläskigare syntar och mjukare gitarrsolon. Med Från Norrland till helvetets port visar Raubtier vilka som är kungarna av Sverige. Jag faller ner på knä inför Sveriges elit. Så kommer även deras trogna infanteri runt om i landet att göra.