På grund av regler från din plattformsleverantör kan du tyvärr inte utföra prenumerationsärenden i appen.
Rolf Nilséns tisdagskrönika
Nilsén i
New York/5
Kultur och Nöje2006-01-17 06:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
UTELIGGARNA HAR FÖRSVUNNIT. Det tog någon dag innan jag märkte att det faktiskt var på det viset, men sedan såg jag ju att det onekligen var just så som läget var: Uteliggarna har försvunnit från New Yorks gator. Eller det har de väl förstås inte alls gjort. De finns nog där ute någonstans, som de alltid har gjort men: de syns inte lika mycket längre; de utgör inte längre ett lika självklart inslag i gatubilden som de ständigt har gjort tidigare.<br>Och hur har det då kunnat bli på det viset?<br>I den alternativa och helt gratis vecko-tidningen New York Press skriver kolumnisten Jim Knipfel att det nu är hög tid att New York-borna återigen blir vänligt inställda mot de hemlösa och uteliggarna.<br> ? När Rudolph Giuliani var borgmästare så trummade han in i oss alla att de hemlösa hade det som de hade det därför att de hade sig själva att skylla, skriver Knipfel.<br> ? De var var de var eftersom de själva önskade vara just där och vi skulle inte vara snälla mot dem och ABSOLUT INTE ge dem något när de försökte tigga av oss!<br> ? Och se vad som hände med dem: De försvann och det var för att vi slutade vara snälla mot dem!<br>Men nu är inte Rudolph Giuliani borgmästare i New York längre. Nu är det miljardären Michael Bloomberg som är innehavare av den posten. Han blev till och med nyligen omvald också. Med bred marginal och, skriver Jim Knipfel syrligt:<br> ? Nu är det borgmästare Bloombergs miljardärskompisar som bit för bit håller på att ta över och köpa upp hela New York. Så varför tar vi inte och ser till så att de hemlösa och uteliggarna känner sig välkomna igen och kommer tillbaka på våra gator? <br> ? På det viset bidrar vi till att sänka värdet på de nyrikas fas-tigheter. För det kommer inte att vara intressant för borgmästare Bloomberg och hans miljardärskompisar att fortsätta att köpa upp så många fastigheter som möjligt, om det ligger stinkande knarkare och hemlösa utanför dem. Alltså: om vi bara börjar vara snälla mot de hemlösa så kommer de tillbaka igen.<br> ? Och då kan vi börja strunta i dem igen. För då har vi det som tidigare igen ? eller hur?<br> ? För om vi inte gör något, så kommer det bara att bli ännu värre.<br>OBS ? det ovanstående är ett exempel på IRONI! Men det är onekligen så att de hemlösa inte märks lika mycket nu som de brukade göra tidigare. Fast någonstans finns de väl, det sägs att de numera håller till långt inne i de stora järnvägsstationernas prång och krypin och det kan ju mycket väl stämma.<br>För 20 år sedan kunde man se hur många hemlösa som helst som satt direkt ute på gatorna, lutade mot en vägg eller på en bit wellpapp, med en bleckmugg intill sig där det stod att de var hemlösa och behövde pengar.<br>Det kunde också stå skrivet på ett papper att de var Vietnamveteraner, i avsaknad av arbete. De var klädda i lager av kläder, var försedda med långa skägg och ännu längre hår, hade ofta vilt stirrande ögon och muttrade inte sällan något otydligt.<br>De som passerade dem på gatan såg allt som oftast rakt igenom dem. Men de var en ofrånkomlig del av gatubilden i New York. Och på den tiden var Times Square ett myller av små spermastinkande porrbiografer, affärer som sålde krimskrams för under en dollar per styck och barer med en arom av utspilld öl och för alltid fimpade cigaretter.<br>Nu har Disney tagit över Times Square och många saknar staden som den en gång var. På gott och ont.<br>För länge sedan, så där 1967, såg jag en film som hette Nattens terror (The Incident) och som innehöll Tony Musante, med övergångsställesbreda polisonger, samt en väldigt ung Martin Sheen jättelänge innan han hade blivit president Bartlett i Vita Huset på TV, som två ligister som terroriserade en hel tunnelbanevagn på väg ut mot Brooklyn någonstans, om jag minns rätt. Det här var en riktigt infernalisk och brutalt påträngande film. Väldigt realistisk också, om jag förstår saker och ting korrekt. Den bidrog i alla fall till att cementera mitt intryck av New York och hur farligt det var där. Redan långt innan jag äntligen kom dit.<br>Första gången jag var i New York vågade jag mig aldrig ens ner i tunnelbanan. Det sas att folk hade vapen där nere. Det var förenat med livsfara att ens närma sig South Bronx eller Brownsville, Bensonhurst eller Bedford-Stuyvesant långt ute i Brooklyn. Gäng sköt på varandra tvärs över gatorna där. Civilpersoner fick skydda sig bäst de kunde.<br>Jag har fortfarande aldrig varit på just de där platserna. Men det har i alla fall aldrig hänt mig någonting farligt i vare sig Bronx, Brooklyn, Queens, Manhattan eller på Staten Island. New York har förändrats. Som jag skrev, på gott och ont. Men jag har varit mera skrämd på olika platser i Stockholm nattetid än jag varit i New York. Och även uteliggarna har sitt berättigande där. I alla fall mera än vad miljardärerna har.<br>Målet är att ta sig tillbaka dit åtminstone varje år. Någonting att leva för ska man ju ändå ha ? eller hur?<br>Katten Malin får dock stanna kvar hemma, där hon trivs och spinner som allra bäst. Men hon skulle ha gott om råttor att fånga bland sopsäckarna på New Yorks trottoarer eller nere i tunnelbanan ...<br>Till nästa gång: Lev Väl.<br>Och vill ni se en riktig rysare på bio så strunta i skämtet The Fog utan välj i stället Besatt, som i långa stycken reducerar Exorcisten till en godnattsaga. Här pratar vi om skyhög suggestivitetsfaktor ? på en biograf i just er närhet!
