Romanser och dramatik i domkyrkan

Den finske barytonen Jorma Hynninen, internationellt sångaräss och ledare för Savonlinna operafestival, ackompanjerades av vårt eget klaviaturäss Markus Wargh på orgel och piano. Det märks att Hynninen - charmerande lik långdistansolympiern Paavo Nurmi - har en lysande operabakgrund: särskilt de mollstämda Sibeliusromanserna till piano gjorde han med dramatisk verv och intensitet, långt utöver de givna kammarmusikaliska ramarna. Men det var i sångerna av landsmannen Oskar Merikanto - något av en finsk Stenhammar - som kyrkorummet fylldes av liv, tack vare durklangerna och läktarsången, till subtilt orgelackompanjemang av Wargh. (Tyvärr blir ju aldrig pianoklangen lyckad i stora kyrkor.) Wargh bjöd också på två orgelsoli: Bachs Toccata och fuga i d-moll, samt en egen improvisation. Om Bachs berömda verk - den ultimata kyrkomusiken - kändes okänsligt och stressat framfört, var Warghs improvisation ett snillrikt utnyttjande av orgelns hela dynamik och register. Höjdpunkten i konserten blev ett Gudsord av Beethoven: hans lovsång, kongenialt framförd på finska, Jumalan kunnia luonnossa. En magnifik tolkning av en av världsmusikens största sånger. Jag måste säga att jag kan avvara applåderna vid kyrkokonserter - alla möjligheter som lyssnaren har att lyftas andligt tack vare miljön förstörs effektivt. Men kvar blir ju den musikaliska upplevelsen, och den här gången var den stor nog. Mer musik i kyrkan, alltså - upp, psaltare och harpa!

Romanser och dramatik i domkyrkan

Fullsatt som i julottan var det i Luleå domkyrka, då det bjöds profan musik med rent himmelska harmonier.