Rösterna förnyar jazzmusiken

Festivaler kan kännas frustrerande och rent av stressiga för den besökare som vill hinna uppleva som mycket som möjligt. Årets jazzfestival i Umeå var inget undantag. En god regel är att kika i festivalprogrammet. I programmets faktarutor presenteras på gängse manér musikerna med namn och instrument. Saknas instrument står det oftast sång, vokalist, i något enstaka fall rap och ibland röst. Vad är det som skiljer dem som sjunger från dem som medverkar med sin röst? Gränsen är oftast hårfin om den alls existerar. Var sången slutar och var de artikulerade ljuden genom strupar och bakom gommar börjar, är inte särskilt intressant för oss som lyssnar. Men det finns andra skäl att närma sig den nya röstmusiken. Vågar ta upp olika influenser Det danska bandet Tys Tys är i stort sett omöjliga att placera in i något fack. Med Maria Laurette Friis med röst och sång i fronten vågar de ta upp vilka influenser som helst. Till och med psalmer. Det blir sagolikt vackert eller så låter det himla kul. Genom sångerskorna Lena Willemark, Stina Nordenstam och Lina Nyberg för att nämna några, har svensk musik fått nya förebilder. Det är därför det inte är så konstigt att det är kvinnor och företrädesvis unga kvinnor som följer i deras spår och fortsätter att utveckla jazz- och folkmusiken. Två kvinnor lämnar störst avtryck Visst finns det även män som tänjer på gränserna för vad som går att åstadkomma med sin röst för att skapa musikaliska upplevelser. På jazzfestivalen gav Carlo Rizzo smakprov på det, i folkmusikinspirerade röstnummer tillsammans med Rita Marcotulli vid pianot, Anders Jormin på basen, Nick Francis vid trummorna och Andy Sheppard på saxofon. Störst avtryck lämnar dock två unga kvinnor. I gruppen paavo (ja, det skall skrivas med liten bokstav) framförde Cecilia Persson, piano och Sofia Jernberg, röst, sina egna kompositioner och arrangemang med hjälp av tre saxofoner, en av dem spelades av Jonas Knutsson, samt bas och trummor. Persson och Jernberg bjöd även in till ytterligare ett kort möte med publiken. Gör musik av känslor och tillstånd Persson och Jernberg gör musik av känslor och tillstånd. De visar prov på mod och styrka och de för tankarna till att kvinnors frigörelse skulle vara störst just här och nu, på jazzscenen. Till skillnad från den ofta ganska introverta traditionella jazzen känner man sig välkommen som publik. Det traditionella genomgår en frigörelse med hjälp av nya unga virtuoser. Frågan är om det inte är i den här förnyelsen av svensk jazzmusik som Monica Zetterlunds energi har fångats upp mer än någon annanstans. Eller som hon sjöng Mikael Wiehes text:  ? För sångerna om livet som aldrig kan förstummas ska nya röster sjunga.

Rösterna förnyar jazzmusiken

 Det är vackert, sorgligt, grymt, äckligt, rått, roligt och vällustigt när rösterna erövrar den musikaliska scenen. Besökarna på jazzfestivalen i Umeå i helgen fick flera exempel på det.

Det är vackert, sorgligt, grymt, äckligt, rått, roligt och vällustigt när rösterna erövrar den musikaliska scenen. Besökarna på jazzfestivalen i Umeå i helgen fick flera exempel på det.