Så här ska det se ut

Bland nyheterna i Devil May Cry 4, finner vi att Capcom denna gång valt att satsa på en helt ny huvudperson (räds ej, Dante är kvar men blir först spelbar en bit in i spelet). Nero som killen heter, både ser ut och slåss som sin föregångare, men med den lilla twisten att han dessutom har en häftig demonarm till sitt förfogande. Tack vare denna kan han slänga omkring sina fiender som om de vore leksaker, samt suga tag i vad som till synes verkar vara oåtkomliga föremål. Ganska coola grejer med andra ord. Likt de tidigare delarna i serien, är upplägget ruskigt simpelt. Det hela går ut på att utforska områden i sann Castlevania-anda, på samma gång som man också spöar demoner åt både höger och vänster. Banorna är uppdelade i uppdrag och beroende på hur duktig man varit, betygsätts man och får poäng. Gillar du att skryta kan du glädjas åt att dessa kan postas online, vilket pressar en att göra sitt bästa. Grafiskt sett är Devil May Cry 4 riktigt snyggt. Kanske inte det snyggaste spel som existerar, men ja, snyggt. Omgivningarna är mycket stämningsfulla och bossarna jättestora. Det enda jag egentligen skulle vilja klaga på, är det faktum att den kvinnliga demonjägaren Gloria är så sjukt jäkla ful att jag mår dåligt. Jag menar, i Dead or Alive hycklade man aldrig med att tjejerna skulle vara digitalt ögongodis, men här är det om möjligt ännu mer smaklöst. Nästan en snudd på patetiskt. Sett till sin helhet är dock Devil May Cry 4 ett sjuhelsikes roligt spel, som trots sina smått sexistiska inslag, håller en fängslad från början till slut. Banorna är precis lagom långa och striderna helt suveräna. Frågar du mig, är detta den absolut bästa delen i serien och en klockren uppvisning i hur actionspel av den gamla skolan ska se ut. Ett måste i hyllan. Spela också: God of War II (PS2)