The Warlocks ägnar sig mest åt knark och reprisering. På nya skivan är den ena låten den andra lik i såväl ljudbild som harmonier. Det låter som en mer psykedelisk version av Black Rebel Motorcycle Club, en ganska harmlös sådan.<br>Surgery är en taktfast vandring genom jämntjock terräng och varenda utpost längs vägen har en utsikt som man som lyssnare kan svära på att man sett förut. Nog kan man finna någonting av värde i detta, det ligger ett visst mått av trygghet och tröst i Warlocks sävliga och säckiga rock, och det kan visst vara rätt skönt. <br>Men de är inte särskilt originella utan bränner i stället allt sitt krut på att understryka de drag som de tagit från annat håll. Den tjocka distorsionen och de enkla ackordföljderna knyter an till Suicide men när Suicide var punkigt och hårt i kanten är Warlocks bara mjuka och sävliga. Resultatet blir mest sömnigt. Skivan är fylld av ekon från influensrik garagerock och psykedelia. Men bara för att man blandar oumbärliga influenser innebär som bekant inte det att korsningen också är omistlig.<br>
