Schaffer - en något äldre man med gitarr
Man kan väl inte riktigt sno titeln på en gammal Elvis-film rakt av, som en typbeskrivning av Janne Schaffer. Ung man med gitarr. Men man kan lirka lite smått på den och då blir det ju rätt. Alltså: En något äldre man - med gitarr.
Foto: Fotograf saknas!
Janne Schaffer, på alla benen trots en infektion i kroppen, är i länet för en miniturné tillsammans med domkyrkoorganisten Marcus Warg. Luleå Domkyrka i kväll fredag, Vittangi på lördag och Kalix på söndag. Sedan håller han en "clinic" eller ett seminarium på folkhögskolan på måndag. Det brukar alla riktigt aktningsvärda instrumentalister och andra konstnärer få göra. Och givetvis även Janne Schaffer. Han är mycket minnesgod och kan bland annat besvärsfritt pricka av några av de många spelningar med legendariska grupper och artister som han varit på. -Jag såg The Band på Konserthuset i början av 70-talet. Oförglömligt. Tidigare hade jag sett The Beatles. Stones, när Brian Jones ännu var i livet. Första upplagan med The Eagles. Jag ska se dem igen när de kommer till Sverige. Och stora gitarrister. Han var på en spelning med Roy Buchanan, som erbjuds platsen efter Brian Jones i Stones och dog under ännu outredda omständigheter i en fyllecell i Södern ("jag såg honom på Kåren på Holländargatan i Stockholm. Men han spelade så jävla högt så det blev faktiskt olidligt"). Lonnie Mack, som var en av Stevie Ray Vaughans stora förebilder, har han också sett. Liksom Albert Lee, B.B. King. You Name ?Em. Tjenis med Clapton
Till sommaren ska han troligen göra några spelningar med James Burton; som har spelat med hur många legender som helst: Elvis, Ricky Nelson, Gram Parsons, Emmylou Harris, är bara ett smärre fåtal. En gång i New York gick han fram till Eric Clapton och tackade för all inspiration och för alla fina musikaliska ögonblick genom åren. -Och vem är du? undrade Clapton. -Jag är mannen som spelar gitarr på alla Abba-låtarna, svarade Schaffer. Det räckte. Då visste Clapton vem han pratade med. Just med Abbas musik turnerar Janne Schaffer också en del. Tillsammans med en del andra musiker har han spelat inför en publik om 8.000, i olika hallar i Tyskland. -Den låt som var mest oslagbar hos dem var ju Waterloo. Alltid kul
Ted Gärdestad, som han var starkt associerad med, är han också med i ett musikaliskt turnépaket omkring. -Och så blir det ju regelbundna spelningar med The Electric Banana Band; Lasse Åberg, Klasse Möllberg och jag har alltid lika kul tillsammans och vi spelar för projekt som ställer upp för miljön. Det känns värdigt. Mobiltelefonen i innerfickan ringer så ofta och insisterande att han till sist skruvar bort ringsignalen på den. -Nyligen var jag också med i en TV-serie om 60-talets musiker, som ska sändas nu i maj. Mycket roligt. I samma program som jag, fast vi träffades aldrig, är också Hank B. Marvin från The Shadows; en tidig och stor influens för mig, med. Och så två medlemmar ur The Yardbirds. -Jag var ju med några år i The Sleepstones. De eviga favoritgitarristerna är Jeff Beck, Pat Metheny och Rune Gustafsson. Det säger han i TV-programmet också. Den första skivan Janne Schaffer köpte för egna pengar var instrumentalrökaren Red River Rock med Johnny and The Hurricanes. Då talar vi slutet av 50-talet. Det var främst sax-blås på den plattan. Men gitarrerna fanns där. Också. Gudabenådad Warg
Och samarbetet med gamle kompisen, flöjtisten Björn J:son Lindh, överger han inte. De har också hållit på i bortåt cirka 40 år, så där. Vilket återigen får oss att inse att - tiden går. Lätt dystert. Men - vad gör man? Annat än att låta den gå. Och gå med den. - Marcus Warg är en gudabenådad organist och det känns väldigt fint att arbeta med honom. Vi återkommer till Festspelen i Piteå till sommaren. Bland annat gör vi min låt Norrland. Jag trivs fint här uppe. Och då har vi ändå inte berättat om när Janne Schaffer gjorde filmmusik till Vill så gärna tro, med Christina Schollin, och Johnny Nash skickade efter ytterligare en kille från Jamaica. Som fick bo i en garderob i den villa i Nacka där de spelade in (det visade sig att Nash passade på att spela in sitt nya album samtidigt). -Det var en ung och okänd Bob Marley. När jag träffade honom på en spelning flera år senare så var han alldeles oförstående när jag försökte påminna honom. Han ville inte komma ihåg nånting. Till sist ber Janne Schaffer om sin hälsning till Ulf B. "Flu" Jonsson, som han är bekant med 60-talets popsväng. Han i The Sleepstones - "Flu" i The Steelmen och Gårunt Show. -Kul att se dig igen! Hoppas att allt ordnar sig och att vi träffs igen! säger han till sist och ger mig avslutningsvis en kram. Visst och detsamma! Hoppas kan man ju alltid.
Så jobbar vi med nyheter