Skakande läsning om Kina

Xiao Rundcrantz var lyckligt lottad. När hon slutat skolan i hemstaden Changsa och inte kom in på den utbildning hon hoppats på hade Kinas åklagarväsen för första gången en allmän antagningsprocess till åklagarutbildningen. Några månader senare började hon en kombinerad praktik och tjänst som åklagare.  ? Jag var bara 18 år och jätteglad över en chans att försörja mig själv. Alla, vi också, tyckte att vi hade en sådan tur. Vi var så stolta. En inre kamp Redan från början fick hon lära sig vilken stor makt det kommunistiska partiet har över domstol och polis och hur man utnyttjade kontakter och hållhakar för att driva ett fall. Ofta tog hon illa vid sig av människor som dömdes oskyldiga och behandlades omänskligt. En inre kamp, beskriver hon det som. Samtidigt kunde hon klättra i karriären och det gällde att visa vad hon gick för.  ? Egentligen såg jag hela tiden att det är ett korrupt system. Men jag var bara 18 år när jag började och visste ingenting. Några år senare började jag ha egna tankar, jag mognade. I boken Röd åklagare berättar Xiao Rundcrantz om de fall hon tog sig an under de 14 år som hon arbetade inom Kinas rättssystem. Hon skriver också om uppväxten, faderns våld och mötet med den svenske man som till slut förde henne till Sverige. Träffades genom internet  ? Tack vare att jag kunde engelska fick jag kontakt med honom, genom internet. De flesta har inte den möjligheten. Han hälsade på mig i Kina. När jag reste till honom i Sverige lämnade jag mitt jobb bakom mig. Boken börjar med fallet Yan, en ung ensamstående tvåbarnspappa som erkände sitt brott bara för att han blivit lovad att slippa dödsstraff. Avrättningen beskrivs obehagligt detaljerat och minnet har följt Xiao Rundcrantz i många år. Hon gav honom löftet som hon sedan tvingades bryta, och fick sedan eskortera honom till arkebuseringen. Det senaste besöket i hemlandet var i februari i år. På många sätt har det blivit ännu värre i dag, framför allt det ekonomiska, och blivit grövre. Böja sig eller gå under  ? Många av mina kollegor har blivit chefer eller mellanchefer. De har inget val, böjer man sig inte för makten går man under. De sade till mig att jag hade det bra som kunde lämna Kina. De kan inte engelska, har barn och familj och har ingen möjlighet att flytta. För Xiao Rundcrantz blev mötet med en tysk man, Ralf, en vändpunkt. Han ifrågasatte hennes sätt att tänka och handla, menade att hon hade tagit till sig det kinesiska kommunistpartiets sätt att tänka. När han dog i en bilolycka upptäckte hon att hon var gravid. Men Kinas rigida barnbegränsningspolitik gjorde att hon tvingades avstå från barnet.  ? Jag arbetade så hårt för kommunistpartiet, hela tiden tryckte jag ned min medkänsla och följde med makten. Och ändå hade jag inte rätten att bli mor. Det fick mig att tänka tillbaka på mitt liv, jag undrade om det var rätt sätt att leva.