Skit i yatzyn

En kvarglömd tesil i vasken, felpackade flyttkassar, diskscheman och lagom normala semestrar - det är vardagsspörsmål för det runtflyttande heteroparet i Sofia Olssons andra seriebok Hetero i Hägersten. Symptomatiskt - sedan de blivit ihop igen och bestämt sig för att röra sig från Malmö till storstan, måste paret flytta vidare mellan andrahandslägenheter i Stockholms södernärförorter (söderförort är rödare än norrförort) innan de slutligen landar i bostadsrätt i Hägersten.Samvaron mellan hon och han är stillsam, aldrig utfreakad eller passionerad - sex lyser med sin frånvaro. De gillar att spela yatzy och kort, dricka lite vin och kolla in hackspetten i trädet från balkongen. Stress finns inte, knappt yrkesarbete heller, vardagen är hemma i lägenheten och det är ganska coolt småtråkigt. Och jobbigt att behöva flytta hela tiden."Hur ska vi synka våra offerroller?" - du kvinna, jag arbetarklass, som han utbrister i boken. För det är medvetenheten om olika förtryckarstrukturer som är bokens nav och höga igenkänningsfaktor. Häri ligger också bokens komiska poänger. Att försöka göra rätt när man går och handlar - men allt kommer ju från förtryckarländer och är jättebesprutat, eller försöka se en genuskorrekt film tillsammans - svårt att hitta någon vettig som inte är för stereotyp, och sen skenheligt smygkolla på Idol så inte den andra ser. Glappet mellan det korrekta och det som man gör eller har lust att göra är det som blir roligt att läsa. Sofia Olsson har en spretig och charmig teckningsstil där hennes karaktärer ritas i fina linjer. Miljöerna spiller över i karaktärerna - eller om det är tvärt om, när räta ränder i en vägg tar över en hel person. Bland det gäng av feministiskt skarpa serietecknare som kommit fram de senaste åren - jag tänker på Liv Strömqvist, Loka Kanarp med flera så har Olsson ett mildare socialrealistiskt uttryckssätt.Men ändå, trots Olssons säkra hand blir jag frustrerad över parets småskaliga bryderier som aldrig känns riktigt angelägna för mig. Passa på, vill jag säga, passa på att lev det liv som är knepigare att få till senare om det blir barn också. Skit i yatzyn, gå på krogen, flippa ut i färgflimrande fester och träffa crazy vänner, ha massor av sex! Senare kan ni spela en stillsam yatzy över ett glas vin när barnen har somnat. Från min stressade småbarnsheterohorisont är längtan efter det som inte är lika lätt att få till innanför hemmets väggar oerhört lockande. Det politiskt korrekta fokuset i boken tycks ibland så absurt navelskådande av dämpat hemmaliv att jag bläddrar vidare snabbt; inga direkta livskriser, pengabekymmer eller utmattande sorger, störst är oron över huruvida man lyckas leva upp till heteronormerna (utan barn) eller bryta mot dem. Och oavsett vilket så ska det vara lagom mycket.

Skit i yatzyn

Sofia Olsson Hetero i Hägersten Galago förlag