Nicholas Olsson har skrivit, producerat och uppträtt med showen i snart två år. - Jag ville ju träffa Thore under tiden som jag skrev manuset men samtidigt går det inte att bli för bra kompis heller. Det måste finnas en distans. Jag visste inte hur det skulle bli, jag hade bara en känsla av att det skulle kunna bli väldigt kritiskt. I stället blev det faktiskt en hyllning. Thore Skogman hann se föreställningen innan han dog i december 2007. Det var förstås stort för Nicholas Olsson att få beröm från sin idol. - Jag har alltid tyckt att Thore skrivit bra låtar, i en slags folk-musiktradition. Mitt första möte med honom finns med i showen.
Med överallt
- I slutet av 1960-talet var han ju överallt, på TV, i tidningar och i radion. Han började göra reklamlåtar långt innan reklam ens fanns till exempel.
Nicholas Olsson har försökt att nyansera bilden av Thore Skogman som den festlige. - Det finns ett slags clownsyndrom hos honom. Han vill och kan glädja andra men var tar det vägen sedan? Sorgen måste få finnas. Jag har funderat mycket på vad Thore gjorde med den. Reaktionerna på föreställningen är oftast förvåning, berättar Nicholas Olsson. - Folk brukar komma fram och säga "men det här var ju jättebra". Många som är i min ålder nu reagerar över hur mycket Thore faktiskt fanns där i bakgrunden av barndomen. Det väcker minnen och många blir nostalgiska.