- Ett mål jag har med filmen är att skapa avsmak för gangsterlivet, säger
regissören.
Som 19-åring flyttade film-entusiasten Babak Najafi till Stockholm från Uppsala med intentionen att börja jobba i filmbranschen. Det gick trögt. Han kände ingen och fick inte ens jobb som kaffekokare på filminspelningar.
- I dag är jag nästan glad för det. Jag började studera film i stället och fick sedan chansen att göra det på mitt sätt.
Det har lönat sig. Den 17 augusti kommer den första uppföljaren till Snabba cash och Babak Najafi känner sig nöjd. Han kallar den "sin film", trots att den har sin förlaga i Jens Lapidus romansvit.
- Film är en organisk process och det händer så mycket under inspelningen. Jag skrev om hela slutet.
Oj, blev inte folk nervösa då?
- Precis, men det var nödvändigt. Jag ändrade början också, säger Babak Najafi och nyper i en kaffebrödsbit i ett inglasat hörn på produktionsbolaget Tre vänners kontor.
Följer upp succé
Den första filmen i Snabba cash-trilogin sågs av över 600.000 biobesökare och katapultstartade regissören Daniel Espinosas och skådespelaren Joel Kinnamans karriärer i riktning mot Hollywood. På frågan om Babak Najafi också ska till USA nu, ler han lite lurigt och svarar vänligt att det är den frågan han får oftast nu för tiden.
- "Hur känns det att åka till Hollywood?" Det är som att alla andra vet mer än jag
i den frågan. Men visst, när nu "alla andra" pratar om det så börjar man tänka på det. Och det är klart att det vore kul.
Däremot känner han ingen press på att följa upp den första filmens succé.
- Vi visade filmen i Cannes nu och då var det någon som sa "åh, den var bättre än ettan" och det gjorde mig nästan illa berörd. Jag tycker inte att man kan tävla i film. Efter att ha sett filmen i sin helhet så kan jag säga att jag är stolt över den. Om jag ska tillåta mig själv att bli lite pretto så finns min röst där.
Allt började hos mormor
Vägen till högprofilerade filminspelningar och Cannes-visningar tog sin början i mormors kök i barndomens Teheran. Det var tidigt 1980-tal och svåra
tider när kriget rasade mellan Iran och Irak. Babak Najafi fick tillbringa mycket tid med sin mormor, som berättade historier under dagarna.
- Det var både för min och för hennes egen skull, för att få något annat att tänka på. Hon påstod att hon hade läst berättelserna men senare förstod jag att det var hon själv som hittade på.
Historieberättandet tog Babak Najafi med sig när familjen flydde kriget och han kom till Sverige vid tolv års ålder. Men det var en slump att det blev just film-en som blev hans medium. En kille på en videoverkstad frågade om han kunde hjälpa till och bära en kamera och Babak passade på och titta lite i den.
- Det var så kul att kunna registrera allt runtomkring i det där lilla fönstret. Helt plötsligt hade jag ett verktyg och jag visste precis vad jag ville göra.
Det var nog tur. Skolbetygen var usla och det här att film kunde vara ett yrke var en mycket främmande tanke i Babak Najafis omgivning i Uppsala.
- Men jag gillar att jobba i motvind. Det är roligast att slå underifrån. Som när jag tittar på fotboll, då hejar jag alltid på dem som ligger under.
Hur kommer det sig?
- Jag vet inte men det är så jag ser på livet. Det är bra att kämpa, att inte ta saker för givet. Det är sådant som jag har fått automatiskt med tanke på min bakgrund och uppväxt.
Vilket för oss tillbaka till Snabba cash 2. I filmen finns karaktärer som Babak Najafi hämtat inspiration till från sitt eget liv.
- Jag har aldrig varit kriminell men jag har känt människor som utifrån har varit bad guys men också på många sätt fina människor. Ett mål med filmen är att man ska tycka om dem, utan att glorifiera. Tvärtom hoppas jag att folk ska få avsmak för gangsterlivet.
Viktig uppgift
Att skildra karaktärer med utländsk bakgrund på ett komplext sätt är något
Babak Najafi ser som extra viktig.
- Det är en av de största uppgifterna jag har. Det är viktigt i Europa i dag att vi pratar om alla fördomar som finns. Jag säger inte att det inte finns kriminalitet men det finns inga onda människor.
Är svensk film generellt för dålig på att skildra karaktärer med utländsk bakgrund?
- Ja, det tycker jag. Det är så enkelt att plocka in folk i fack, att exotisera. Det är mycket svårare att skriva bra dramatik.