Slavenka Drakulic fick en tro på godheten
Journalisten och författaren Slavenka Drakulic har sett den mänskliga naturens två sidor på nära håll: Det onda i samband med kriget i forna Jugoslavien och det goda i samband med sin sjukdom.
Slavenka Drakulic ser ut som hälsan själv där hon sitter i en soffa på ett av hennes svenska förlag. Bakom de leopardmönstrade bågarna är ögonen livliga och både ord och charm flödar friskt: I ena stunden berömmer hon en förbipasserandes klänning, i nästa finner hon på råd när cappucinon serveras utan sked.
Hon plockar upp en stor pennliknande tingest ur handväskan och rör om. Skedsubstitutet visar sig sedan innehålla Drakulic insulinspruta! ”Jo, jag har diabetes”, kommenterar hon kort, ”men det är bara en liten struntsak.”
Karaktär avgör
På fönsterblecket bakom Drakulic står hennes på svenska nyutkomna bok Till sängs med Frida i en lång rad. En biografi inte så mycket om den mexikanska konstnären Frida Kahlos liv och öde, som om de många kroppsliga vedermödor hon fick utstå.
– Mycket av det vi kallar öde avgörs av en persons karaktär, som hur du förhåller dig till din sjukdom, eller till livet i allmänhet för den delen.
– Frida var en riktig ”fighter” och som sådan en fantastisk förebild. Det är en av orsakerna till att jag ville skriva om henne. Det andra är att hon i sin konst kunde uttrycka den smärta jag försöker beskriva i mina böcker.
Nyfiken på donatorn
Så i stället för i olja målar Drakulic smärta i ord; en strävan som förenar I säng med Frida med hennes andra Sverigeaktuella alster, Den rena godheten. Det är en personlig och reflekterande reportagebok som börjar på ett sjukhus i Rhode Island i USA. Där ligger Drakulic i sin säng och väntar på att få möta en främling, den altruistiska donator som just givit henne en njure.
”Att möta Christine var det märkligaste, mest säregna jag varit med om i livet” skriver en rörd Drakulic efteråt, när hon träffat den 37-åriga sjuksköterskan och tvåbarnsmamman Christine Swenson.
– Att träffa sin donator är en komplicerad sak, en situation ojämförbar med allt annat. Jag var oerhört nyfiken på min donator och det gick bra, men jag har också mött människor för vilka det inte gjort det, säger Drakulic som i sin bok intervjuar ett tiotal altruistiska donatorer.
Många dör i kön
I USA får donator och mottagare själva avgöra om de vill träffas. I Sverige, det enda land i Europa som transplanterar njurar som inte kommer från släkt eller vänner, är det lag på att donationen ska vara anonym.
Men då tusentals sjuka dör i väntan på njurar från avlidna har det i USA blivit allt vanligare att njursjuka och levande donatorer själva tar kontakt på olika nätsajter. En omdebatterad livlina som Drakulic inte fördömer. Hon vet vad det innebär att leva på lånad tid.
– På 1980-talet fanns det inte tillräckligt med dialysapparater i Zagreb. Jag dödförklarades redan för 27 år sedan.
Hennes sjukdom är ärftlig, och har kostat både hennes bror och pappa livet. Men tack vare faderns kontakter fick Drakulic tillgång till dialys. Någon annan blev utan. För det, säger Slavenka Drakulic, kommer hon alltid att bära ”överlevarens börda”. Liksom en tacksamhet som hon menar är omöjlig att återgälda, oavsett många donatorers försäkran om motsatsen.
– Paradoxalt nog får andras godhet oss ofta att må dåligt. Vi ställs inför skammen att vi kanske inte skulle agera likadant.
Vanliga människor
Donatorerna, konstaterar Drakulic i Den rena godheten, är visserligen änglalikt empatiska, men framför allt är de vanliga människor. Samma slutsats tvingades hon dra om de monstruösa krigsförbrytarna i Haagdomstolen, som hon skrev om i Inte en fluga förnär.
– Det jag lärt mig är att människor har potential för både ondska och godhet. Det låter enkelt, ändå har det tagit mig ett helt liv att förstå det.
Slavenca Drakulic har svårt att sitta still i soffan när hon fortsätter.
– Det är så väldigt intressant eftersom det innebär att ingen människa kan säga, ”jag skulle aldrig begå ett brott”. Det må vara en pessimistisk livssyn men det är också orsaken till att jag skriver mina böcker: För att visa att vi har ett val.
Fakta/Slavenka Drakulic
w Född: 1949.
w Familj: Gift med svenske författaren och journalisten Richard Swartz, dotter, svärson och mamma.
w Bor: Wien, Istrien (i Kroatien) och Stockholm. ”Så blir det om man är frilansare och om man gifter sig sent i livet. Ingen vill rucka på sig.”
w Aktuell: Med två nya böcker på svenska, Den rena godheten och Till sängs med Frida.
w Tidigare böcker, i urval: Balkan Express, Café Europa, Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna, Inte en fluga förnär.
w Läser just nu: Chockdoktrinen av Naomi Klein.
w Lyssnar på: Klassisk musik samt Bob Dylan och Leonard Cohen ”gamla gubbar som påminner om min ungdom”.
w Njuter av: Riktigt gott kaffe, ett ställe med riktigt bra espresso är det första hon letar efter i en ny stad, i Stockolm är favoriten ett hål-i-väggen-kafé vid Odenplan.
w Född: 1949.
w Familj: Gift med svenske författaren och journalisten Richard Swartz, dotter, svärson och mamma.
w Bor: Wien, Istrien (i Kroatien) och Stockholm. ”Så blir det om man är frilansare och om man gifter sig sent i livet. Ingen vill rucka på sig.”
w Aktuell: Med två nya böcker på svenska, Den rena godheten och Till sängs med Frida.
w Tidigare böcker, i urval: Balkan Express, Café Europa, Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna, Inte en fluga förnär.
w Läser just nu: Chockdoktrinen av Naomi Klein.
w Lyssnar på: Klassisk musik samt Bob Dylan och Leonard Cohen ”gamla gubbar som påminner om min ungdom”.
w Njuter av: Riktigt gott kaffe, ett ställe med riktigt bra espresso är det första hon letar efter i en ny stad, i Stockolm är favoriten ett hål-i-väggen-kafé vid Odenplan.
Så jobbar vi med nyheter