CD:n är död. I alla fall döende. Den upplysningen möts vi av varje dag nu. Underbyggd av dyster försäljningsstatistik och glada budskap om nedladdningens seger. <BR>Visst, allt det där är nog bra. När det gäller viss musik, vill säga: pop och rock och alla underavdelningar. Kul - för dem. Men många musikgenrer lämpar sig ju inte alls för internetkonsumtion (eller lyssning på hamburgerbarer och skolgårdar). Det gäller förstås mest "konstmusik". Enbart längden kräver ofta lyssning i enskildhet, i anläggningar av hög kvalitet. Och av samma skäl sätter man sig inte och nedladdar Bach eller Ligeti utan vidare. <BR>Så den "seriösa musiken" kommer att leva vidare länge på digitala media, typ CD (säkert tekniskt mer och mer avancerade, men principen och musiken förblir ju desamma). <BR>Därför är det ett fantastiskt initiativ av superorkestern Berliner Philharmoniker att ge ut en serie om tolv CD (distribution Naxos) med egna inspelningar. Samlingsnamnet är Im Takt der Zeit, "i takt med tiden", och omfattar produktioner ända från grammofonepokens början på 1910-talet, fram till vår tids epokgörande framföranden. <BR>Jag har lyssnat på 1930-talsinspelningar, med Erich Kleiber som dirigent - klassicistisk formsäkerhet i verk av Mozart, Richard Strauss med fler. I förbluffande god återgivning kan man njuta av orkesterns samspelthet - under en diktatorisk dirigent, helt inriktad på att lyfta fram verken. <BR>Detsamma gäller Herbert von Karajans version av Beethovens 9. symfoni, gjord live 1963 till invigningen av Berlins nya konserthall. Också det "a moment in time". Återhållet, balanserat, inte så litet högtidligt. Och enormt lärorikt. En av de främsta aspekterna med denna Berliner Philharmoniker-serie måste vara dess värde för musikstuderande och musikforskare. <BR>Ett av alla tiders största ögonblick i musikhistorien är Beethovenkonserten från 12 november 1989 - 1. pianokonserten, 7. symfonin; dirigent Daniel Barenboim, även solist. Ja, ni förstod rätt: konserten hölls med anledning av Berlinmurens fall, tre dagar tidigare. Jag har nästan aldrig i mitt liv hört så psykologiskt laddade och musikaliskt perfekta tolkningar som Barenboims. Enbart denna CD övertygar fullkomligt om att den "klassiska" musiken kommer att leva länge, länge - för dem som längtar att uppleva sådana oerhörda manifestationer av mänskligt snille. Och som CD:n är en del av.
