Snillrik musikupplevelse

Det är inte många platser som är tomma på Forum i Älvsbyn, när Norrbotten Big Band under maestro Tim Hagans spelar där på onsdagskvällen. En familjär och förväntansfull stämning råder och de flesta sitter på abonnerade platser; samma vid varje föreställning. När NBB och Tim Hagans reglementsenligt radar upp sig på scenen så hälsar Hagans jovialiskt publiken med att det alltid är lika trevligt att vara tillbaka i "River City" och att vi har att se fram emot en innehållsrik kväll. Onekligen sant. Mycket hinns med under 2 x 45 minuter och med två av medlemmarna iförda lämpliga hattar och ytterligare en i keps, så är NBB även till det yttre skarpskuret livsfarliga och musikaliskt sett exakt lika osäkrade som alltid. Under pågående Norrbottniska och Västerbottniska turné, som inleddes i Kiruna i söndags, angjorde Älvsbyn i onsdags, landsätts i Övertorneå i kväll fredag och först mot slutet av densamma inträffar i Luleå, samarbetar NBB med den exemplariske saxofonisten Jonas Knutsson och den samiska sångerskan Sofia Jannok. Kontentan av detta blir direkt intressant. Och även långtidsverkande kvalitativt. Plus att en rad differerande musikgenrer, utan trängsel, förekommer i repertoaren. Utan större formell likhet med varandra. Men likafullt väldigt tryggt och funktionellt helhetsfungerande. Det var bara strösselvis som arrangemangen liksom tog rygg på varandra och flöt samman, till en visserligen i grunden kvalitativ men ändå rätt så saktmodig musikalisk klappgröt. Sånt har ju en benägenhet att inträffa ibland, men påverkade ändå på intet sätt kvällens totala upplevelseregister som pendlade fridfullt mellan jojk (Jannok), folkmusik framförd på saxofon (Knutsson) och jazz (NBB). Sofia Jannok har en lyhörd förmåga att sjunga insisterande fridfullt och mästerligt och det gjorde hon, nogsamt, i varje nummer där hon medverkade här. Jonas Knutssons sax-spel imponerade i varje millimeter. Härifrån och till evigheten samt tills alla korna kommit hem. Minst. Och så då NBB, som följsamt (som i exemplet Danne Johanssons sordinerade trumpet versus Sofia Jannoks orubbliga stämma) möter varje invitation från närstående genre och ingår kamratskap med det. Exempel på detta var Jan Thelins in till själva benet alt-saxspel, Karl-Martin Almqvists stundtals fullständigt otroliga tenor-sax arbeten och Kristian Linds vant sjömansrullande basgångar. Samt Jonas Johanssens ständiga röj bakom trummorna. En unik genre i sig själv. Så med undantag för några smärre noterade skönhetssolkigheter - en välbyggd och bitvis rent av snillrik musikupplevelse. I ingenstans annat än självaste "River City".

Snillrik musikupplevelse

Danne Johanssons uttrycksfulla trumpetstötar slingrar sig runt Sofia Jannoks sinnliga stämma och blandas till något liksom laddat; ja, man kan säga som det är - högtidligt.