Snyggt inslagen julrock

Gävlebandet The Refreshments, som firar 20-årsjubileum och som har nött in sig själva och sin flegmatiskt insisterande sorts jävlar-anamma-ramalama-vi-ska-ha-det-hur-kul-som-helst-och-gärna-lite till-också ROCK & ROLL genom att turnera i princip alltid och i alla fall hur mycket som helst och var som helst (på varenda tillgänglig mjölkbrygga skulle jag tro), äger min allra största respekt. Enligt deras egna beräkningar har de tillbringat fyra år i turnébuss och lirat på 3.500 olika ställen, under de här 20 åren. Ännu mera respekt. Vad mera är - man kan alltid lita på dem. Benhårt och bergfast. De levererar alltid. Obönhörligen. Ser själva ut som om de har hejdlöst kul när de lirar och får därmed publiken på gott humör. I lördags kväll fick de publiken i den så gott som helt fullpackade Stora salen i Kulturens Hus att resa sig upp, veva med armarna och försöka sig på diverse dansmanövrer. Samt sittande gunga fram och tillbaka samt i sidled också. Det var The Refreshments numera rätt traditionsenliga X-Mas show som drabbade stan och så mycket roligare jul än så här får man troligen inte. Ens om Tomten kommer släpande på dubbla säckar. Allra först kom en man, som såg ut som en bisarr korsning mellan Billy Gibbons i ZZ Top och Jultomten, in på scenen och började på sin gitarr sprätta fram en närmast hotfull version av Silent Night. Det var Gil Edwards och möjligtvis kunde man förledas tro att han härstammade från Texas, bland annat därför att han något senare framförde en sträv jultext vid namn Christmas Time In Texas. - Men det gör jag inte. Jag är från Oregon, meddelade den vänligt Tomte-leende Mr. Edwards när jag frågade honom efter spelningens slut. - Jag skrev låten på vägen hit och tyckte att det lät bättre med "Texas" än "Oregon". Eller hur ? Den snärtiga rockabillysångerskan Eva Eastwood var med och nigknixade vackert för de applåder hon rev ned med sina utsökta bidrag. Och med fyra TV-skärmar i bakgrunden, som visade diverse julstökiga bilder, samt fyra stora fejkgranar,fixade The Refreshments själva resten och det som behövdes. Micke Finell stod bredbent med sin saxofon och blåste mittbena hos dem som satt på första raden. Ibland duellerade han jovialiskt med Hans Surte Norén och Tommy Holmström som utgjorde det helt eminenta blåset i X-Mas Horns och lite längre bort sjöng och hanterade Jocke Anrell en ur-snygg blanksvart ståbas. Johan Blohm tronade Fats Domino-tryggt bakom pianot och bröt stundtals ut i rena rama Jerry Lee Lewis-ekvilibistiken. Gitarrist och trummis ingick. Soundet kunde ingen alls bli besviken på. Och låtarna? I Want A New Baby For Christmas, Don Helms (Hank Williams steel gitarrist) gamla jättesentimentalt fina Jingle Bell Rock, I Can´t Have A Merry Christmas Without You, en all star tagning av Run, Run Rudolph och väldigt välvilligt våldsamma versioner av Santa Claus Is Back In Town, White Christmas, Eva Eastwood som Brenda Lee i Rockin´ Around The Christmas Tree + mycket annat + en radda gamla icke-juliga Refreshments hits. Om det var kul och bra? Tja, har Jultomten ett stort och vitt skägg, stor mage och säger ho-ho-ho? Exakt. 17 dagar kvar till jul.

Snyggt inslagen julrock

Tja, man kan ju bara säga som det är och som det är i det här speciella fallet är - att vänsterfoten och benet knappast har slutat stampa ännu. Stampandet och gungandet startade i lördags kväll och har alltså pågått sedan dess. Så är det.