Snyggt och fartfyllt racinglir

Så hur fungerar det hela? Jo, först och främst har du en hel storstad till ditt förfogande. Här finns varken polis eller hastighetsbegränsningar, vilket innebär att det är fritt fram att trycka plattan i botten. Staden som passande nog fått namnet Paradise City (du gissade rätt, låten är med), är som gjord för att tävlas i och lurar på en rad skojiga passager och områden. Bli inte förvånad om du hittar en fläskig ramp mitt i gatan. För det andra finns det inga menyer. Okej, det var kanske inte riktigt sant, men nästan. I stället för att bläddra omkring bland en massa text och annat tjafs, aktiverar du här olika race genom att stanna till vid korsningar och trafikljus. Detta är både snabbt och smidigt, och fungerar överlag mycket bra. Nåja, åtminstone till dess att du förlorar ett lopp och tvingas åka hela vägen tillbaka till början, i hopp om att klara det på nytt. Då börjar man faktiskt undra vad i hela friden Criterion håller på med. Dessvärre är det stora problemet med Burnout Paradise, inte avsaknaden av en retry-funktion, utan snarare racingmomenten i dem själva. När du aktiverar ett race, dyker information upp som visar var mållinjen ligger, och sedan är det alltså upp till dig själv att hitta dit på kortast möjliga tid. Detta fungerar inte alls särskilt bra, med tanke på att det är mycket svårt att läsa kartor, samtidigt som man försöker hålla ögonen på vägen. Hade utvecklarna haft den goda smaken att peta in någon form av pilar eller skyltar, skulle tävlingarna blivit bra mycket roligare. Nu är de bara enerverande. Överlag är ändå Burnout Paradise ett snyggt och fartfyllt racinglir med spektakulära krascher. Kontrollen sitter som gjuten och det finns hur mycket som helst att göra. Inte riktigt lika grymt som de tidigare delarna, men bra nära. Spela nu.
! Spela också: Burnout Revenge (XB360)