Socialt känsligt linsöga
Esko Männikkö fick sitt stora genombrott med sin bildserie av ungkarlar i den finska obygden. Med den i ryggen åkte han till Mexiko och fortsatte porträttera människor.
- Han har alltid ställt det mänskliga och personliga i fokus i porträtten. Alla var införstådda med att han kunde göra det med de finska ungkarlarna, där han var hemtam, men Mexikobilderna är precis lika öppna och tillitsfulla, säger Isabella Nilsson, museidirektör på Millesgården.
Männikkö återkommer ofta till annorlundaskap och tillhörighet. I Flora och fauna har han ställt in skärpan på naturen, på klassiska stilleben men med skruv, och i samlingsserien Organized Freedom skildrar han ödegårdar och en hel drös gistna farstukvistar.
- Han pratar om livet i närheten av döden. De här husen som sakta krackelerar, tingen som börjar leva ett eget liv, som berättar om en människas liv. Det finns en slags subtil ömhet i det där, man blir varse livets skörhet, säger Isabella Nilsson.
Esko Männikkö har för vana att själv välja ramar till sina bilder, gärna lika nötta och skrapiga som motiven.
- Ramarna är en del av verken i sig. Även där finns det humor, han skojar med begreppet god smak. I konstsalonger är det i regel inte alls den typ av ramar man vill visa, säger Isabella Nilsson.
I Cocktails 1990-2007, som pågår den 1 september till 4 november, ingår även en serie nytagna bilder av djur.
Så jobbar vi med nyheter