Annika Thor debuterade 1996 med ungdomsboken En ö i havet, om de judiska systrarna Steffi och Nelli, som förÀldrarna skickar ivÀg frÄn Wien till Sverige undan de nazistiska förföljelserna. Boken blev en stor succé och i rask takt skrev Thor ytterligare tre böcker om systrarnas uppvÀxt i svenska fosterhem. 2003 gjordes en TV-serie baserad pÄ dessa berÀttelser.
I Är publicerar Annika Thor en stor roman med titeln Om inte nu sÄ nÀr, som ger en mörk bild av svensk flyktingpolitik i slutet av 30-talet och under de första krigsÄren. Till en del bygger boken pÄ material som blev över frÄn berÀttelserna om Steffi och Nelli, men framför allt har ny forskning om hur Sverige behandlade flyktingar och förhöll sig till det nazistiska Tyskland lÀmnat stoff till hennes nya bok. Thor har sjÀlv forskat i dokumenten och redovisar kÀllor i en efterskrift.
Romanen Àr alltsÄ faktabaserad och historiska personer som Per Albin Hansson, Ture Nerman och Hjalmar Mehr skymtar i berÀttelsen. Men huvudpersonerna Àr fiktiva, och lÀsaren möter sex gestalter, vilkas delvis sammanvÀvda öden följs vÀxelvis genom hela boken. Det blir mÄnga intrigtrÄdar att hÄlla reda pÄ.
Ilse, Arnold, bÄda judar, och Paul, snickare som Àgnat sig Ät illegalt fackligt arbete, Àr tyska flyktingar som i all oÀndlighet kommer att trakasseras av svenska myndigheter, bÄde pÄ UtlÀnningsbyrÄn och i interneringslÀger för de utlÀnningar, som ofta pÄ löjligt lösa grunder bedömdes som sÀkerhetsrisker.
Ilse, vÀlutbildad judinna som flytt frÄn Tyskland, oroar sig för förÀldrarna och brodern som Àr kvar dÀr. Hon blir av med sitt arbete till följd av tyska pÄtryckningar om "arisering" och tvingas ta ett underkvalificerat jobb. Trots sina smÄ tillgÄngar lyckas hon skrapa ihop tillrÀckligt med pengar för att köpa ett hus och efter mÄnga avslag Àntligen fÄ tillstÄnd för förÀldrarna att bo hos henne i Stockholm.
Journalisten Arnold förÀlskar sig i Ingrid, expeditionsbitrÀde pÄ UtlÀnningsbyrÄn. De gifter sig och fÄr en liten dotter, men familjelyckan grusas nÀr polisen gör husrannsakan och lyckas hitta komprometterande papper. Arnold hamnar pÄ SmedsbolÀgret och senare i fÀngelse, medan Ingrid tas till Beckomberga efter ett sjÀlvmordsförsök. Deras historia, som fÄtt störst utrymme i romanen, fÄr efter alla sorger och bedrövelser ett lyckligt slut.
Annika Thor skildrar ocksĂ„ Ă€mbetsmĂ€n pĂ„ UtlĂ€nningsbyrĂ„n, t.ex. den obehaglige Claesson: "ByrĂ„inspektör Claesson satt som spindeln i nĂ€tet pĂ„ utlĂ€nningsbyrĂ„ns kontrollavdelning, medan hela svĂ€rmen av polissystrar plitade uppgifter pĂ„ de vita, blĂ„a, gula och rosafĂ€rgade kartotekskorten; speciell uppmĂ€rksamhet Ă€gnades Ă„t âofördelaktiga-registretâ dĂ€r alla misstankar och ljusskyggheter antecknades. Mellan kontrollavdelningen och sĂ€kerhetspolisen gick telefonerna varma med upplysningar om sĂ„dana suspekta omstĂ€ndigheter, som att en judisk flykting Ă€gde en kamera och tycktes anvĂ€nda den flitigt."
Citatet ger en antydan om den nÀstan paranoida misstÀnksamhet som rÄdde mot flyktingar. NazivÀnliga svenska ÀmbetsmÀn kunde klÀmma Ät judar, kommunister och andra misshagliga flyktingkategorier, innan krigslyckan vÀnde för Hitlers arméer.
Thor berÀttar som motvikt till Claesson och hans gelikar ocksÄ om en byrÄchef med humanistiska ideal, Stig Holmberg, som utan större framgÄng försöker Ästadkomma en mÀnskligare behandling av flyktingarna. Han har till hjÀlp amanuensen Jansson, men han Àr en hÄllningslös opportunist, mera intresserad av sin egen karriÀr Àn av flyktingarnas behov.
Annika Thors tjocka bok ger förutom vĂ€rdefull och ny information om tidens flyktingpolitik ocksĂ„ en rad realistiska skildringar av hur mĂ€nniskor levde i Sverige under de grĂ„a krigsĂ„ren. Ăven om vissa avsnitt Ă€r tyngda av lĂ„nga utredningar, visar sig hennes roman vara en riktig bladvĂ€ndare. Hon lyckas hĂ„lla berĂ€ttelsen levande, och mĂ„nga lĂ€sare kommer sĂ€kert att med spĂ€nt intresse följa dessa flyktingöden. Romanen Ă€r som gjord för att förvandlas till ett TV-drama i mĂ„nga avsnitt.