Sonic Youth var fullständigt fantastiska

När det gäller bandbokningar är Accelerator The Big One odiskutabel som den festival med kreddigast lineup. Så är det alltid, år efter år. Spelar inte The Strokes så spelar The Arcade Fire, spelar inte Eliott Smith så spelar Will Oldham. När de största indieakterna ska besöka Sverige är sannolikheten stor att de spelar här. Vid sidan av de största bokningarna samsas också alla nya mindre indieband som för närvarande är i närheten av en hype om spelutrymme. Personligen tyckte jag dock att årets uppställning var lite svag på det stora hela men i Sonic Youth spelade och det räckte långa vägar. I Stockholm huserade den resande tredagarsfestivalen på ett utsålt Münchenbryggeriet som var smockat med folk, det var halvtimmeslånga köer i baren och tätt på konserterna. Vid halvåttatiden spelade Bloc Party, bandet som kommer från London berättade att de var skärrade efter terroristattackerna men lyckades ändå genomföra sin konsert med gott mod. Visst är de rätt så svängiga men inte så hippa som de kanske borde och jag fastnar inte för dem. De lyckas inte vara tillräckligt exalterande. Teenage Fanclub hade sin storhetstid på 1990-talet men håller fortfarande igång, med bibehållen skärpa bör tilläggas. Deras acceleratorframträdande var grymt, men för mig som inte är särskilt insatt i bandet gjorde de inte så mycket. Jag kunde inte låtarna och förblev tämligen oberörd trots att det var en bra konsert. Jag kan tänka mig att det var mycket bättre för många andra. Egentligen var Sonic Youth hela anledningen till att jag alls begav mig ned till Stockholm från första början. Inte för att jag är deras största fan, men ändå. Inträngd nästan längst fram var konserten det absolut svettigaste jag någonsin varit med om. Gitarrmangel och oljud blir inte bättre än så. Jag orkar med lite mer än en timme, sedan känner jag mig som en levande död och tvingas gå en bit bak i lokalen och vila. Det är så grymt medryckande och häftigt. Men Sonic Youth tar inte slut, de kliver av scenen, går på igen och spelar sedan Expressway to yr. skull som urartar i det sjukaste extranumret någonsin. Med sig har de nu en saxofonist som ackompanjerar gitarrerna. De slutar aldrig spela och det hela spårar ur i ursinnigt tjutande, manglande dist och rundgångar. Galna saxtjut varvat med misshandlade gitarrer. Det var fullständigt fantastiskt. Gitarristen Jim O?Rourke är ett ljudtekniskt geni, hans soloskiva Eureka är bäst i världen. Här spelar han på pedaler och annat oidentifierbart som tjuter, ljud jag inte trodde fanns. Thurston Moore skriker, precis som alla gitarrer. Uppskattningsvis i en halvtimme fortsätter de så. Det var bäst.

Sonic Youth var fullständigt fantastiska

Accelerator The Big One,Sonic Youth, Teenage Fanclub, Bloc Party, Joanna Newsom, Devandra Banhart med flera.Münchenbryggeriet, Stockholm

Accelerator The Big One,
Sonic Youth, Teenage Fanclub, Bloc Party, Joanna Newsom, Devandra Banhart med flera.
Münchenbryggeriet, Stockholm