Hemvändarkonsert <BR>Medverkande: Ida Nyman, viola, Erik Månsson, piano Solgerd Israelsson, mezzosopran Kristina Nilsson, piano Stråkkvartetten Puma: Karin Liljenberg, Johanna Tafvelin, Ida Nyman, Cecilia Linné Luleå Kammarmusikförening Kulturens hus, Lilla salen, Luleå <BR><BR>I en välfylld Lilla sal bjöds Luleåpubliken på Luleå Kammarmusikförenings traditionella hemvändarkonsert. Kvällens hemvändare var sångfågeln från Råneå, mezzosopranen Solgerd Isralelsson samt Luleåbördiga violasten Ida Nyman. Programmet inleddes brittiskt med att Ida Nyman, ackompanjerad av pianisten Erik Månsson framförde Sonat för viola och piano, komponerad 1919 av den brittiska tonsättaren tillika violasten Rebecca Clarke (1896-1979). Sonaten ingår numera i de flesta violasters standardrepertoar. Clarke är en av mellankrigstidens mest betydelsefulla brittiska komponister. Hennes tonspråk har beröringspunkter med Debussys impressionism. Jag vill framför allt nämna öppningssatsen med dess pentatoniska öppningstema. Ida och Erik visade här prov på fint samspel bland alla rytmiskt komplexa passager. Även den avslutande satsen med dess keltisk-klingande ledmotiv förtjänar ett omnämnande. Därefter intogs scenen av Solgerd Israelsson och ackompanjatören och pianopedagogen Kristina Nilsson. Solgerd och Kristina tog oss med på en spännande romansresa som sträckte sig över tre sekler och fyra länder. <BR><BR>Första anhalt blev Förenta Staterna och en ny bekantskap, tonsättaren Jake Heggie (1961-). Solgerd hade valt att framföra tre av totalt sju sånger ur sångcykeln The Starry Night (Sjärnnatt), komponerad så sent som 2001. Sångcykeln, skriven för mezzosopran och piano, baseras på Vincent Van Goghs berömda målning med samma namn. Här lyfter jag fram den första sången "Celestial Locomotion" med dess rastlösa ostinatomotiv. Stycket är inte enkelt men såväl Kristina som Solgerd visade prov på stor skicklighet. Från Amerika hem till Sverige. Två sånger av sångdiktaren m.m. Ture Rangström(1884-1947), den nordiska romansens mästare, stod på tur. Solgerd och Kristina framförde Rangströms intensiva, suggestiva och dramatiskt kärva tonsättning av lyrikern Bo Bergmans Bön till natten, komponerad 1924. Solgerd har en fin lyster i sin mezzo, med utmärkt diktion och frasering. Därpå följde Rangströms expressivt intensiva Flickan från fjärran , tonsatt 1936, till Erik Lindorms text. <BR><BR>Från Sverige till kontinenten. Richard Strauss(1864-1949) stod därnäst på tur och vi fick njuta av tre sånger ur Acht Lieder, Opus 10 med texter av tyrolaren Hermann von Gilm. Strauss komponerade denna sångsamling i början av 1880-talet, då Strauss fortfarande var tonåring. Här vill jag få lyfta fram Zueignung, en pampig, närmast hymnliknande sång. Solgerd gör en utmärkt tolkning med fint pianospel av Kristina. Från tyska Lieder till skämtsamma brittiska visor. Benjamin Britten(1913-1976), skrev 1937 4 Cabaret Songs till texter av landsmannen W. H. Auden. I minnet fastnade skämtsamma "Tell me the truth about love" jämte "Funeral Blues" - poemet från "Fyra bröllop och en begravning". Solgerd visar prov på utmärkt skådespel med glimten i ögat. Bravo! <BR><BR>Finalen denna kväll bestod i den ungdomliga stråkkvartetten PUMA, som framförde ärkeimpressionisten Claude Debussys (1862-1918) stråkkvartett i g-moll, Op. 10 från 1893. Fantastiskt stycke där vi verkligen fick höra fyra samspelta unga damer. Härlig dynamik och smittande spelglädje. Som extranummer exekverades "O Sole Mio" med ett inhopp av kvällens manlige pianist Erik Månsson. En leende publik gick ut i snöyran. Kändes inte våren vara i annalkande?
