Spel-special

The Legend of Zelda: Twilight Princess Format: Wii Genre: Äventyr Utvecklare: Nintendo Utgivare: Nintendo Ålder: 12+ NINTENDO Det är något magiskt med sagan om Link och Zelda. Ända sedan den första guldkassetten dök upp på spelhyllorna under 1980-talet, har en hel värld varit förälskade i Shigeru Miyamotos berättelser om landet Hyrule. Miyamoto själv har alltid berättat om hur han hämtat inspiration och idéer från sin egen barndom, och det är kanske just därför som serien blivit så otroligt populär. Det är sagor som lockar fram den där underbara lekfullheten och upptäckarglädjen, som bor någonstans inom oss alla. Med The Legend of Zelda: Twilight Princess, lyckas man ? om möjligt ? bättre än någonsin. Twilight Princess tar oss med till ett Hyrule, dränkt i mörker (tänk dig mörkervärlden från A Link to the Past, typ). Landet är hotat av onda krafter och det visar sig såklart att vår grönluvade hjälte, är ?the chosen one? och givetvis måste bege sig ut på ett stort äventyr för att förhoppningsvis ställa allt till rätta. När vi träffar Link för första gången, är det i hembyn Ordon. Ett charmigt litet samhälle, där alla känner alla. Den lilla byn fungerar som en slags skola inför det stundande äventyret, och likt många andra delar i serien, måste man vara beredd att spendera lite tid för att lära sig kontrollens alla funktioner. Och spelkontrollen är bara så ... fantastisk. Med hjälp av Wiimoten kontrollerar du själva svärdsvingandet, samt eventuella sikten. En huggande rörelse med högerarmen, resulterar därför i att Link viftar runt med sitt vapen. Detta fungerar riktigt bra, och jag måste erkänna att jag till en början var orolig över att drabbas av träningsvärk, men min oro visade sig vara obefogad. Link själv styr man omkring med nunchuckens analoga spak, den används dessutom till att utföra ett par andra attacker, som exempelvis den klassiska snurrattacken. Den nya kontrollmetoden är förbaskat häftig och bidrar starkt till den ökade inlevelsen. Visst finns det ett par småsaker som man skulle kunna klaga på, men dessa är mest fjuttiga bagateller som inte på något sätt påverkar den nästan perfekta helheten. The Legend of Zelda: Twilight Princess ser inte för en sekund ut som ett next gen-spel, bara så ni vet. På ett flertal ställen är texturerna grötiga och nästan fula, samtidigt som grafiken emellanåt tenderar att bli lite otydlig. Men vad spelar det egentligen för roll, när Nintendo lyckats skapa ett av de vackraste spelen genom tiderna. Till skillnad från tidigare delar i serien, så är Twilight Princess inte bara ett mörkare, utan även ett längre spel. I stället för att bara springa från det ena templet till det andra, måste man nu också ta sig an en hel del mindre uppdrag, innan man kastas in i nästa kluriga grotta. Och jag måste bara tillägga; bossfighterna är i vanlig ordning hur sköna som helst, och får i alla fall mig att hoppa av lycka och förtjusning. Links Wii-debut är inte bara ett alldeles fantastiskt äventyr, det är också ett bevis på att spel ibland är så mycket mer än bara ett spel. The Legend of Zelda: Twilight Princess är onekligen 2006 års bästa äventyr.

Spel-special

Legenden lever vidare i spelens underbara värld. Legenden om Zelda är enligt Fredrik Spett ett av de vackraste spelen genom tiderna.