Spelkrönika: Spelbarhet inte svamlig ploj

Kultur och Nöje2007-06-02 06:00
Jag kan ibland ge skenet av att vara en ganska konservativ människa. Och när jag tänker efter så stämmer det säkert. Vilket givetvis är lite småtragiskt, men dessvärre också lika sant. Ni vet, jag skulle aldrig få för mig att göra några större utsvävningar bland helgens lösviktsgodis, samtidigt som jag aldrig någonsin skulle komma på tanken att välja Pepsi före Coca-Cola. Möjligtvis skulle man kunna jämföra mig med en bitter gammal gubbe, men riktigt så illa är det faktiskt inte. I alla fall inte ännu. <BR>Hur som helst tänkte spendera utrymmet här med att klaga över denna konsolgenerations mest onödiga grej. Nämligen den så kallade tilt-funktionen. Den suger. Okej, inte helt och hållet, men överlag; ja. Redan när det blev klart att Nintendo Wii skulle komma att baseras på rörelsekänslig teknik, började jag ana oråd. För tusan, än så länge finns det i princip inget spel som blivit roligare med en Wiimote i handen, än med en traditionell handkontroll. Förutom nya Zelda då och några partyspel, men annars icke. <BR>Och mycket riktigt vägrade Sony vara sämre. Som svar på Nintendos svingahejvilt-kontroll, petade man in ett litet gyro i uppföljaren till Dual Shock. Herregud. Jag menar, har ni testat att köra Motorstorm med hjälp av Sixaxis rörelsemotor? Jag ljuger inte när jag säger att det i stort sett är ospelbart. För det första tillför den omtalade tilt-funktionen ungefär noll verklighetskänsla, och för det andra är det stört omöjligt att hålla sig på banan utan att brassa åt skogen. <BR>Så är det verkligen framtiden att kunna flippa på sin fina spelkontroll? I min mening; absolut inte. De flesta lir som nyttjar funktionen, har på sin höjd lyckats framställa mekaniken som "en rolig grej", och knappast som ett seriöst alternativ. Kolla in titlar som Metal Slug Anthology (Wii-versionen alltså) med flera. Spelkontrollen är onekligen lustig och annorlunda, och till och med riktigt bra, men samtidigt tillåter den inte hälften av den precision som en standardkontroll skulle medföra. <BR>Nu låter det säkert som om jag vore helt emot experimentella kontrollmetoder, men så är inte fallet. Det är till exempel skitroligt att spela Guitar Hero med hjälp av en plastig liten elgura, och dansspel gör sig så klart bäst när man hoppar på en matta. Inget snack om saken. Jag gnäller snarare över att spel av det vanliga slaget, oftast blir lidande då utvecklare bestämt sig för att peta in moment som kräver att man viftar på kontrollen. <BR>Nåväl, kanske är jag bara slö. Men jag gillar inte när spelbarhet får stå åt sidan för svamligt ploj. Det är liksom inte min grej. Dessutom kan man ju råka få motion.<BR><STRONG>Bäst just nu:</STRONG> Guitar Hero II (XB360) - Rockstjärna i sitt eget vardagsrum, Gears of War (XB360) - The Sera Chainsaw Massacre, God of War II (PS2) - Kratos är världens skönaste antihjälte.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!