Stefan SundströmNV-ScenenFredag, kl. 16.30TrästocksfestivalenDet känns som att det alltid är soligt och varmt på eftermiddagen på Trästocks. Så inleds i alla fall fredagens första konsert, och det ser ut att vara ganska varmt på stora scenen när Stefan Sundström går på. Med sig har han ett stjärnspäckat band, bland annat med Martin Hederos från Soundtrack of our Lives på klaviatur, Robert "Strängen" Dahlqvist från The Hellacopters på gitarr och Nina Ramsby på allsköns instrument. Och visst är det välspelt. Det märks att hela bandet har tekniskt kvalificerade inte bara så att de kan spela extremt bra, de kan också göra det utan att det låter alltför trist eller själlöst. För det gör det verkligen inte, även om det visst kan kännas lite lojt emellanåt. Mestadels kör de på ganska tungt i moll och Stefan själv skrålar på som vore han frontfigur i ett punkband. Men det är inte alls surt för det, de är alla väldigt glada, inte minst kapellmästarn själv, och det känns bara helt muntert. När han sjunger som vanligt ligger han ju som bekant ofta på gränsen till att parodiera hela sin genre, men idag tycker jag inte alls att han gör det. Vilket är väldigt positivt.Som bäst blir det nog när det är som tyngst, och gillar man gitarrsolon, som jag gör, så sitter det ju aldrig fel när Strängen går lös. De spelar också Allan Edwalls Lilla bäcken och så här, i ett liveframträdande, så känns Stefan Sundströms version faktiskt mer än acceptabel. Inspelningen på skiva pallar jag inte med, jag tycker inte att den tillför någonting alls till Edwalls egna version, att den snarare gör någonting motsatt med originalet. Men så är det inte här, nu är den väldigt fin.
