Under torsdagskvällen fick Kluster än en gång presentera ett konstnärligt event vars mål var att ta gästerna till en ny dimension i ljudets värld. Denna gång hade de bjudit in ljudkonstnären Sten Sandell till Luleå. Tillsammans med Björn Sikström och Lisa Stenberg skapade de ett ljudkonstverk som kändes naturligt och elektroniskt på samma gång.
Först upp på scen var Björn Sikström som gav oss ett inspelat nummer som demonstrerade på ett lekfullt sätt vad man kan skapa för ljud med en gammal synthesizer. Björns nummer innehöll ljud som endast kan beskrivas som utomjordiska. Rått och digitalt men samtidigt mänskligt.
Därefter äntrade Lisa Stenberg scenen. Med hjälp av en dator, ett mixerbord, några loop-pedaler och ett par vattenfyllda kristallglas tog hon publiken med på en resa. Till skillnad från Björns nummer lyckas Lisa skapa ett konstverk med hennes musik. Med enkla element som att blåsa bubblor i ett av glasen så tar hon med oss djupare och djupare in i hennes sinne. Resan är spännande och ju djupare vi kommer desto mörkare blir tonerna. Ända tills vi når botten och tystnaden svämmar över lokalen.
När Sten Sandell presenterades fick han en rad olika titlar. Han blev kallad röstkonstnär, pianist, tonsättare, ljudkonstnär, improvisatör. Listan kundes göra väldigt lång. När han sätter sig vid den spegel- och mikrofonförsedda flygeln så förstår jag varför.
Sten inleder med ett djupt andetag i mikrofonen. Han fortsätter därefter att trycka febrilt på flygelns tangenter. Vibrationerna på strängarna syntes tydligt på spegeln som satt på undersidan av flygelns lock. Samtidigt som han gör detta spelas en text upp i högtalarna. Sten ställer sig upp och börjar trumma på flygelns olika delar. Han lyckas skapa en sorts harmoni i kaoset som gör att ljudbilden blir extra tydlig. Han lyckas ge ljudbilden färg och form.