Stiljazz och jazzideal

Hela produktionen bygger på musik skriven och dirigerad av Ann-Sofi Söderqvist, som dessutom svarar för ett underbart lyriskt solo i tonsättningen av Karin Boye-dikten "Du ska tacka dina gudar". Den tonsatta dikten är signifikativ för Ann-Sofi Söderqvists estetik: jazz förenad med litteratur, med modern dans (i stycket Rum), kort sagt, jazz som kultur. Och då är vi tillbaka i 1960-talets jazzideal. Det är vidöppet att i Ann-Sofi Söderqvists jazz känna igen inte bara stilgrepp, utan övergripande stil. Från till exempel jazztemplet Gyllene Cirkelns gyllene 60-tal; från Stockholms stadsteaters moderna amerikanska pjäser med jazz som bärande element. Problemet är att Norrbotten Big Band knappast har haft möjlighet att tillägna sig Ann-Sofi Söderqvists intentioner i de helt nyskrivna styckena. De attackerande insatserna känns föga distinkta, de finstämda partierna med exklusiviteter som piccolaflöjt, basklarinett och tuba eklektiska. Hörde jag någon säga Porgy and Bess och Sketches of Spain? Legendariska Miles Davis-album, med nya storbandsklanger. Just det, hans ande svävar över mycket av musiken, och den verkar helt ha uppfyllt Tim Hagans, som låter spöklikt 1960-tals-Miles. Medan Lena Svanberg i de tonsatta dikterna för tanken till 60-talsikoner som Monica Zetterlund och Nannie Porres. Att hon också sjunger ordlöst, i flera "svenskklingande" nummer doftar bara ännu mer 1960-tal. Nej, det här samarbetet känns inte färdigt, ibland till och med alltför kort repeterat. Det är partierna med soli och komp som stiger fram som minnesvärda och personliga - Danne Johanssons sobra flygelhorn, Håkan Broströms altsax (beror det på att 60-talet inte hade någon riktig gigant på altsax, till skillnad från Miles på trumpet?) Men i slutnumret, Grains, faller allt på plats. Äntligen fusion! Äntligen 70-tal! Det mångfacetterade stycket, skrivet till Swedish Jazz Celebration 2006 och sålunda väl beprövat, förverkligar alla Ann-Sofi Söderqvists ideal, låter NBB visa sin fantastiska potential. Ann-Sofi Söderqvists musik får mig här att tänka på teaterkritikern Bengt Jahnssons credo: "Jag skriver inte i sanden, utan i vattnet - och strömmens lopp kan man ändra".

Stiljazz och jazzideal

Två kvinnor lyfter den nya produktionen med Norrbotten "All-Male" Big Band: trumpetaren och kompositören Ann-Sofi Söderqvist och sångerskan Lena Svanberg - en erfaren jazzpersonlighet med tydliga stilideal, samt en ung sångsolist med utvecklingsmöjligheter.