Stilsäkert dribblande med orden

Malte Persson är vid sidan av sitt författarskap också verksam som kritiker, samt driver den välkända litteraturbloggen Errata på www.apolloprojektet.com. I senaste boken Dikter har han samlat en mängd texter som bråkar med poesikonventioner på ett roande och snyggt sätt utan att dröja vid det känslobetonat drabbande.
Formmässigt är dikterna olika men innehållsmässigt kännetecknas de i bokens första delar av att ofta vara reflektioner eller infall, uppställda som mer traditionella och stilrena dikter. Där finns ett jag som funderar kring sitt eget tänkandes vindlande banor:
"Tänker återigen på tankar:/ flyttlådor med genomsläppliga väggar/ fångande en form vars innehåll/ de inte klart förmår hålla vare sig/ kvar eller isär från nästa / - som/ smältande iskuber i vasken - sköljs/ igenom huvudet - en katarakt -/ hur solen bryts där //"
I bokens senare delar lämnas jagets tänkande oftare därhän liksom hans besök på nyårsfester, i tvättstugan och vandrande med stjärnor byts ut mot ljudinspelningar av en Orfeus och Eurydike-myt och livet efter festen på en campingplats. Här breder dikterna ut sig på pappret och tar till och med formen av en essä om lyftkranar och konsonanter tillägnad författaren Francis Ponge, eller får som i dikten HIMLEN bestå av enbart fotnoter.
Det är med små medel och förskjutningar som dikterna öppnas i flera led, som i början av textsviten Slumpstation:
" - / Härvor av ljudband,/färgband/ som driver i vinden. Skatorna/ tar dem för att bygga bon med./ Sångerna. Orden/ - / / Brygga en bro."
Jag tycker om det att en liten bokstav som "r" kan förflytta det konkreta "bygga bon" till det mer metaforiska "Brygga en bro". Ett brobryggande som också kan handla om diktens kommunikationsmöjligheter och förmåga att sträcka ut sig till sin läsare.
Ofta blir det roligt och jag skrattar högt. Som när de två väsenskilda orden "komsi kosmos!" kombinerats så att jag får syn på det stora i det lilla och det lilla i det stora och orden visar sig nästan överlagrade i varandra. Då visar bokstavligheten fram världen både exakt och drastiskt.
Men även om variationsrikedomen i Dikter är stor så befinner sig dikterna hela tiden i orden själva och undersöker vad som låter sig tänkas med dem. Jag läser det som att dikterna söker en sanning som utgår från ett lekfullt berättande av världen förankrat i och genom orden. För mig är det också dribblingarna med orden och Perssons varierade och stilsäkra skrivsätt som är den stora behållningen - framför allt när jagets tankar på sitt tänkande får träda tillbaka till förmån för träffsäkra skildringar av exempelvis saft och andra världsliga ting. I kombinationen högtflygande resonemang och välavvägda ordval finns en säkerhet som lika mycket pekar på orden på papperet som det de berättar om.