Jubileumskonsert Luleå Domkyrka <BR>25 maj 2007 <BR>Hans-Ola Ericsson <BR><BR>1987 invigdes Domkyrkans läktarorgel, ett tremanualigt, 60-stämmigt mästerverk byggt av Grönlunds i Gammelstad. Nu har detta magnifika instrument klingat i två decennier och i helgen hålls det en serie jubileumskonserter. <BR>Fredagskvällens konsert var den första i jubileumssviten. Kvällens solist, den dynamiske Piteåprofessorn och akademiledamoten Hans-Ola Ericsson, behöver kanske ingen närmare presentation vid det här laget. Han hade satt samman ett spännande program med musik, mestadels från 1900-talet. <BR>Första stycket för kvällen var musik från 1980: Det komplexa Libera me, tonsatt av en den nutida konstmusikens ikoner, Sven-David Sandström (1942-). Orgelstycket har beröringspunkter med en annan av Sven-David Sandströms storslagna kompositioner, nämligen hans dramatiska Requiem. <BR>Den dramatiska och expressiva spännvidden i Libera me klingar alltjämt i mitt inre, från den mjuka inledningen till den öronbedövande finalen, där jag anar en Ligeti mitt bland alla klanger. <BR>Från modernism till barock storslagenhet, nämligen den åldrande mästaren Johann Sebastian Bachs(1685-1750) Ricercare a 6 voci ur samlingen Ein musikalisches Opfer, BWV 1079, komponerad 1747. BWV 1079 är en kompositionssamling ricercarer och kanons, baserade på ett musikaliskt tema, Thema Regium, komponerat av Fredrik den store, kung av Preussen. Grönlundsorgeln plenumklang är enastående, och Ericsson tolkar ricercaren föredömligt med ypperlig frasering. Härnäst på programmet stod Otto Olssons(1879-1964) Fantasi och fuga över koralen "Vi love dig o store Gud" op. 29, komponerad 1909. Otto Olsson är en portalgestalt för den svenska senromantiken. <BR>Ett särdrag hos Olsson är hans intresse för de gamla modala skalorna. Kvällens stycke utgjorde inget undantag - den klingade i frygisk kyrkoton. Max Reger är en av förebilderna och det framgår tydligt, kanske främst i finalens tordön med cantus firmus i pedalen och tonkaskader i de olika manualerna. Virtuost spel av Ericsson! <BR>Vi håller oss kvar i 1900-talet men lämnar Sverige för Frankrike. Nästa stycke var Olivier Messiaens(1908-1992) Kristusmeditation Le Fils, Verbe et Lumière ur Meditations sur le mystère de la Sainte Trinité , tonsatt 1969. Stycket alluderar till olika partier ur Trettondedagens mässa, den söndag i kyrkoåret som fokuserar på Kristus (Epifania). Messiaens musik är oerhört gripande, med skarpa, attackerande teman, följda av mysteriösa tonkluster. Briljant spel av Ericsson och ett plus till den utsökta registreringen. <BR>Vi återvänder till fader Bach och hans fenomenala fuga Contrapunctus XVIII a tre soggetti ur Die Kunst der Fuge (BWV 1080:19). Här har högbarocken en av sina absoluta höjdpunkter. Stycket med sina tre teman är ofullbordat och skrevs förmodligen på Bachs dödsbädd. Inledningen är dystert dov, övergår i ett ljusare mellanparti för att dramatiskt förtätas i finaltemat. Hans-Ola Ericsson visar prov på mästerligt spel. <BR>Tillbaks till Olivier Messiaen och hans Chants d?oiseaux från 1951. Här förvandlas Grönlundsorgeln till en skara skönsjungande fåglar. Stycket är virtuost och Ericsson är en Messiaen-interpret av världsklass. Fantastiskt! <BR>Denna fantastiska kväll avrundades med svensk ärkeromantik, dalkarlen Oskar Lindbergs magnifika (1887-1955) Orgelsonat i g-moll, komponerad under sommaren 1924, av den knappt 40-årige Lindberg. Här vill jag nämna inledningssatsen med sin pregnanta ritornell, den trolskt dansanta sarabanden och självfallet den mäktiga finalen, där stormvindarna väller fram över granskogen. <BR>En stor konsert framförd av en stor musikant. <BR>Bravo!
