Så var det dags för kammarorkesterns andra produktion för säsongen. På en vecka har de tränat in två barockstycken, ett verk av Grieg och ett nyskrivet stycke.
Det är alltid kul att se en dirigent, alla har sin stil. B Tommy Andersson är de små gesternas man, men som genom sin tydlighet uppnår stora resultat. Mest imponerad är jag av Romans Sinfonia i e-moll för stråkar. Där håller orkestern och dirigenten de musikaliska fraserna i långa bågar. Ett litet lätt driv mellan fraserna gör att musiken känns som ett stort helt.
Att David Gammelgård är en driven och lyhörd cellist fick vi än en gång prov på i konsert för cello av G M Monn, ursprungligen tänkt för cembalo men överförd till cello av Arnold Schönberg. Sköna välavägda fraser av Gammelgård, men personligen tyckte jag att stycket i sig var slätstruket jämfört med Romans stycke som jag tyckte var roligare att lyssna på.
Fra Holbergs tid är en svit av fem satser skrivet av norrmannen Edvard Grieg. Det är ett stycke som är otroligt ofta spelat och jag förstår varför; det är helt enkelt väldigt bra musik! I enkla former lyckas han ge personliga uttryck för olika känslolägen. I den vackra långsamma satsen Air hittar orkestern precis det där andaktsfulla uttrycket som satsen kräver. Annars är det i den här sviten som jag märker att samspelet lider lite av den korta repetitionstiden. Dock uttrycket är där och det är det viktigaste.
Efter paus var det dags för ett nyskrivet stycke för slagverk och stråkorkester, Conjurer av amerikanen John Corigliano.
Titeln betyder "besvärjaren" och här kan jag känna att B Tommy Anderssons knappa uttryck står i motsats till musiken som stundtals är demonisk, stundom väldigt vacker, men alltid väldigt intensiv. Han får musikerna att göra det de ska men han får inte riktig med mig in i musiken. Daniel Saur står bakom slagverksekipaget som är en mäktig syn. Instrumenten tar lika mycket plats som övriga orkestern. Med säkra händer trakterar han så väl timpani, vibrafon och marimba och 40 instrument till. Över huvud taget är detta ett visuellt verk och jag tror verket skulle tjäna på att även orkestern uppträdde lite teatraliskt. Musiken är allt som oftast intressant, men jag tappar bort mig ibland och jag tror en ökad intensitet i blicken hos utövarna skulle kunna motverka detta.