Det Àr ju tid för krÀftor, sÄ lÄt oss vara lite lÀttsinniga i umgÀnget. Allt i livet kan inte vara analys, det finns mat ocksÄ. Vi kastar titlarna och sÀger August. Som vore vi nÀrvarande vid middagen med tullförvaltarn, postmÀstaren och lotsÄldermannen i Trefaldighetsnatten, den vackra dikten:
kÀra fru Lundström, lÀgg brÀnnvin pÄ is och rusta en sexa,
sexa för sju med krÀftor och Äl samt med nya rÀdisor;
BurtrÀskosten ej glöm och det möraste Bergmanska spisbröd;
sedan pÄ kannorna fyll av Sankt Eriks skummande pilsner,
tag sÄ av portern som ett emot tvÄ och blanda med pilsnern;
si, dÄ Àr gÀstabud rett pÄ svenskmannavis - jag har talat!
Jaja, den ordningsamme pÄpekar att dikten Àr riktad till vÄren, men jag sÀger att den Àr riktad till krÀftkalaset. Eftersom idén faktiskt redan hade vÀckts i Giftas, dÀr magistern Àter krÀftor med ceremoniel, som han alltid gjort. Och det dÀr med att krÀftorna ska vara honor, det förstÄr jag mig inte pÄ, huvudsaken köttet Àr fast och friskt. Men kombinationen Àr den rÀtta, syra, salt, mÀktighet, sötma, strÀva tuggor och lÀtta. Spriten behövs egentligen inte, och i sÄ fall bara en liten en, men ölen Àr viktig. Hade Strindberg haft IPA, Indian Pale Ale, hade han fÄtt in det i dikten, nu fick han blanda eget istÀllet.
Det Àr en gudaspis med krÀftorna, man blir mÀtt utan dödsförnimmelse, aldrig dÀst och tung. Ja, mer hade jag nog inte att sÀga i Àmnet, som ju Àr avsett för gommen, som kan göra annat Àn rymma sprÄkets ljud. Njutningen av krÀftor exempelvis, och glöm dÄ inte dillen, den bÀsta!