Förberedelserna för lördagen i Råneå Konsthall pågår hela veckan. Till helgen blir det vernissage, livemusik och tatueringar på plats.
Utanför Råneå konsthall putsas fönster och en krackelerande trappa fixas med cementputs. Innanför dörrarna skrivs historia.
Eller snarare målas, klistras och skulpteras historia.
Karin Mamma Andersson, Sofia Viol och Bella Rune är alla internationellt erkända konstnärer med anknytning till Råneå. Nu skapar de ett modernt surrealistiskt verk inne i lokalerna – bildar en supergrupp tillsammans med Robert Hurula.
– Det kändes så tråkigt att vi bara skulle vara tjejer, säger Andersson.
– Så du kvoterade in en man, säger Robert Hurula och skrattar.
Hela veckan befinner sig konstnärerna i Råneå, långa dagar och sena kvällar spenderas i lokalen – och nätterna i Karin Mamma Anderssons stuga i Kängsön.
63-åringen är en av Sveriges största konstnärer. Hennes tavlor går för miljonbelopp och hon har bland annat ställt ut på Louisiana i Köpenhamn. Under en stugvistelse förra året klev hon in på Råneå konsthall för att se Carin Ellberg utställning och kände en stark önskan om att få göra något liknande i hemtrakterna. Men låst av förpliktelser vid andra gallerier kändes drömmen overklig.
– Jag låg hela natten och funderade på hur jag skulle lösa det, för det går ju inte. Men då kom jag på att vi kan göra en grupputställning, där man jobbar på varandras verk och ger och tar. Då är det ingen som kan säga någonting, berättar hon.
Bella Rune beskriver arbetet med att repa med band. "Saker åker inte med något fraktbolag och ska installeras i ett rum, vi förskjuter var man gör någonstans. Vi spelar medan vi övar".
Under vintern har kvartetten träffats för att lära känna varandra, men det var inte förrän under måndagen som deras gemensamma verk började skapas på plats.
– Kanske är det som ett band. Vi har repat ihop men vi har inte spelat ännu, säger Bella Rune.
Robert Hurula, som är van vid att jobba ihop i grupp, instämmer.
– Det är väldigt likt faktiskt. Man lär känna varandra som personer och lär känna vad alla gör för att se hur det ska passa ihop. Det går att likna vid att repa med ett band – om alla satt hemma och gjorde sin grej och sedan träffades i ett rum skulle det inte ens vara musik. Det skulle vara helt sinnessjukt, säger han.
Bella Rune:
– Även improvisationsmusiker måste ses innan.
Är ni i sådana fall en supergrupp?
– Ja det tycker jag nog, det skulle jag verkligen säga, säger Karin Mamma Andersson.
Grundidén är att inspireras av "vikgubbar" där den ena bygger vidare på den andres verk. Det blir allt från papier-maché och skulpturer till målade väggar och fönster. De klipper, klistrar och geggar fram till lördagens vernissage.
– Man utmanar sitt eget konstnärskap. Egentligen spenderar man mycket längre tid på ett konstverk men nu måste vi speeda upp hela processen, säger Sofia Viol.
Att tre framgångsrika konstnärer och en högaktuell musiker går ihop och gör konst ihop i Råneå är sensationellt.
– Ja, det är sensationellt. Jag har varit nöjd hela vintern och sett fram emot det. Men jag har också haft lite ångest eftersom jag har haft mycket annat att tänka på, säger Andersson.
Robert Hurula tackade ja till frågan direkt. "Det obekväma i att inte riktigt veta vad det är vi ska göra är lite lockande. Men jag tycker också att Karins bilder är bland de bästa jag vet ... jag kan inte säga det framför dig men det är helt magiskt".
Råneå Konsthall - Karin Mamma Andersson - Bella Rune - Sofia Viol - Robert Hurula
Konstnärerna bryter vanor på många plan då de jobbar tillsammans med andra och jobbar med extrem tidspress.
Robert Hurula är för många det mesta kända namnet, men i sammanhanget den minst etablerade konstnären.
– Jag hade sagt ja till vad som helst när du (Andersson) ringde. Hade du bett mig komma och koka kaffe när ni gjorde en utställning hade jag svarat: Ja, va kul! Vilken bra idé!
Under lördagens vernissage kommer han troligtvis skapa ännu fler verk. Tatueringsmaskinen kommer vara riggad när dörrarna öppnas.
– Jag har med mig tatueringsmaskinen och jag vet att min manager har fått bokningsfrågningar men jag har inte velat svara för jag vill inte göra det till en tatueringskväll. Men jag har med dem – om det blir feeling.