Suveränt gangsterspel

Ärligt talat har jag inte gått omkring och längtat ihjäl mig efter nya Grand Theft Auto. Varför vet jag inte. Jag diggade nämligen de gamla spelen (även de första delarna), samtidigt som stora sandlådor tenderar att vara hur roliga som helst. Men faktum kvarstår dock, jag har inte legat sömnlös av längtan. Så vad tycker jag om del fyra? Borde jag ha varit mer peppad inför dess release? Ja, en aning kanske, för likt tidigare spel i serien är GTA IV ett suveränt gangster-epos utan motsvarighet. I Grand Theft Auto IV får vi stifta bekantskap med Niko Bellic. En östeuropeisk krigsveteran som mer än gärna utför diverse ströjobb åt Liberty Citys organiserade ligor. Iklädd stilrena gympakläder samt sliten täckjacka, härjar han runt pangandes allt som kan tänkas vara ett hot mot sina uppdragsgivare. Upplägget är både smidigt och logiskt, och det dröjer inte länge förrän man är en riktig hejare på att ragga jobb. Här finns en massa skumma typer att knyta band med, och en hel del pengar att tjäna. Om du mot all förmodan skulle ledsna på detta, går det också bra att dejta potentiella flickvänner och hänga med kompisar. Precis som föregångarna gäller det att stjäla bilar. En massa bilar. Genom en enkel knapptryckning sliter du upp dörrarna på valfritt fordon, för att sedan bränna gummi längs stadens gator. Staden är gigantisk och det blir många mil bakom ratten innan man sett allt. Här vill jag också passa på att lyfta fram den nya fordonsfysik som Rockstar försett sitt spel med. Aldrig förr har det varit så underhållande att köra bil i ett GTA-lir som nu. Bilarna kränger på ett verklighetstroget sätt och stundtals känns det nästan som om man spelade en "äkta" racer. Frågar du mig, ligger spelets verkliga styrka i just ovan nämnda moment. Vad som dessvärre inte är lika trevligt, är kontrollen som man får tampas med när Niko tar sig fram till fots. Visst, det är inga större problem att springa omkring på trottoarer och dylikt, men så fort det vankas eldstrid, ja då blir det svårare. Ingenting flyter som det ska. För det första är siktet horribelt dåligt, och för det andra fungerar det omtalade "skjuta-från-skydd"-systemet inte alls särskilt bra. När man får trycka på retry för tredje gången under ett och samma uppdrag, på grund av att siktet är så jäkla kasst, börjar man inse att någonting är fel. Och så crap är jag faktiskt inte. Sett till det visuella är GTA IV snyggt, dock inte jättesnyggt. Liberty City i sig är fantastiskt vackert och detaljrikedomen är enorm, men på samma gång som staden briljerar, ser karaktärerna och de interna omgivningarna inte alls lika läckra ut. Konstigt kan tyckas med tanke på att resten av spelet är så pass flashigt, men antagligen bottnar det i någon form av prioriteringsfråga hos utvecklarna. Tråkigt men sant. Som tur är imponerar ljudbilden med ett klockrent röstskådespel och ett störtskönt soundtrack. Jag gillar Grand Theft Auto IV. Det är ett grymt spel, om än inte perfekt. Manuset är otroligt välskrivet, konceptet genialt och multiplayerläget beroendeframkallande. Tyvärr kan jag inte säga att jag kommer att minnas det som ett av de bästa spel jag någonsin spelat. Men just i dag, as we speak, äger det mig totalt. Spela också: Crackdown (XB360)

Suveränt gangsterspel

Likt tidigare spel i serien är GTA IV ett suveränt gangster-epos utan motsvarighet.