I Det allra viktigaste ger Osten sin syn på den uppslitande konflikten.
Efter att Stadsteaterns ledning 2008 meddelade att man inte längre hade råd att bära kostnaderna för barn- och ungdomsscenen Unga Klara tillsattes en snabbutredning av Kulturrådet som bland annat kom fram till att Stockholms stadsteater ska fortsätta att förse verksamheten med lokaler och infrastruktur. I övrigt fungerar Unga Klara sedan 2009 som en fri teatergrupp.
- Dagboken jag skriver är ett dokument från en svår tid. Det här är större än Unga Klara, det är hela samhället som inte tillåter och vill betala för processer. Det är på teatern, i vården, i relationer, säger Suzanne Osten, som aldrig gjort någon hemlighet av att hon inte delar teaterchefen Benny Fredrikssons visioner.
- Det är logiskt att en teater som är en fabrik har svårt att motivera varför några andra ska jobba konstnärligt, säger hon.
Är boken en stridsskrift?
- Den är skriven som en dagbok. Jag litar på min förläggare på Gidlunds förlag. Om den är hård för någon... det är inte det jag är ute efter. Det är inte Noréns svarta.
Suzanne Osten säger att hon har blivit coachad i att tänka sig för.
- Jag kan inte föreställa mig att det är farligt att säga som det är men jag har lärt mig någonting på de här striderna: tjänstemän och politiker på hög nivå tycker inte om konflikter.
Till hösten påbörjar Suzanne Osten sitt sista år som konstnärlig ledare på Unga Klara innan Farnaz Arbabi och Gustav Deinoff tar över sommaren 2014.
Stadsteaterns chef Benny Fredriksson har avböjt att kommentera uppgifterna om Suzanne Ostens bok.