Svag pop med få ljusglimtar

Så får du mig ändå är ett svagt förstaspår. Skånepågen Emil Jensen sjunger så brett att jag bara kan tänka på hur mycket han måste salivera in i mikrofonen. Hade det varit någon skillnad om Emil sjungit på franska? Jo, faktiskt. Svenska texter är svårt, mycket svårare än en vanlig Boråsbo kan förstå. Nu blir det lite väl självömkande; Ingen älskar mig, bu hu. Melodierna är behållningen, rena poppärlor av piano, tramporgel och klockspel. Stänger man ute texterna är det vackra byggen. Det är ordvrängning som "trott" och "trött" efter varandra. Kanske kändes det snyggt när Emil Jensen skrev det men i efterhand är det bara övertänkt. Tänk lite Kent, fast Malmöpop och inte så bredbent - istället en snäll kille som vill ta hand om hela världen. Det är ju sympatiskt i alla fall.