Jag har svaret på min egen fråga där, det är svårt att veta. I en rapport från International Centre for Research in Organic Food Systems i Aarhus, Danmark, slogs det fast att ekologisk livsmedelsproduktion inte alltid är det bästa för miljön. Och att det skulle vara bättre för hälsan i alla lägen går inte att säga, enligt rapporten. Forskningsrapporter som denna gör det inte precis enklare för oss konsumenter. Men jag väljer oftast ekologiskt ändå. Det har blivit särskilt viktigt sedan jag blev förälder, att mina små ska få så ren mat som möjligt.
Men det är en ständig avvägning mellan vad som är bäst för oss själva och våra kroppar och vad som är bäst för miljön. Jag brukar ofta köpa morötter som är odlade någonstans i trakterna av Piteå. De är inte ekologiska, men om valet står mellan att köpa konventionellt odlade morötter från Norrbotten eller ekologiska från Italien, ja, då är det lokalproducerade alternativet mitt självklara val.
Detsamma gäller köttet. När vi väljer att äta kött så ska det vara svenskt, lokalproducerat och ekologiskt, i den ordningen. Finns det kött där samtliga krav är uppfyllda, toppen. Men om valet står mellan en skånsk ekobiff eller en stackars död bit ko från landsbygden alldeles i krokarna, då blir det lokala. Missförstå mig inte, det skånska köttet är säkert av prima kvalitet. Men det känns inte rätt i maggropen att köpa något som har färdats hundra mil och mer längs våra vägar när det finns lokala alternativ runt knuten. Vilt är att föredra, absolut. Men utan jägare i släkten är det ingen enkel sak att hålla sig med vilt i frysen året runt.
I vår familj har vi slutat se kött som en vardaglig beståndsdel på våra tallrikar. Med små, stundtals kräsmagade individer vid bordet blir det en del korv, det ska erkännas. Lokalproducerad, så klart.
Vi försöker smyga in så mycket grönt vi bara kan. Och fisk. Men där står vi inför ett annat dilemma. Maken fiskar sommar och höst. Frysen är fylld med lax och öring. Viltfångad, fin och supergod. Men inte ofarlig. Åtminstone laxen innehåller som de flesta vet numera, dioxin och andra gifter från vårt miljöförstörda hav. Därför serverar jag barnen norsk, odlad lax istället. Hur hälsosamt det är att äta fisk som är uppväxta på fiskmjöl i bassänger vågar jag inte fundera på.
När maten är uppäten och det är dags att ta hand om förpackningarna och placera dem i rätt sopkärl står jag inför ett nytt dilemma. Skölja ur mjölkkartonger och lägga dem i pappersåtervinningen eller slänga dem i brännbart? Hur bra är det ur miljöhänseende att spola kartonger under varmvatten för att de ska bli rena och luktfria? Hur göra med majonnästuben? Diska ur den, med varmvatten och diskmedel?
Och till sist, när vi någon gång besöker en restaurang. Där går all kontroll förlorad. Köttet kan vara från andra sidan jordklotet utan att vi har en blekaste.
Det är svårt, kanske omöjligt att göra alla rätt. Vi får, som det brukar heta, välja våra strider. Och inte glömma att mat ska vara god, njutbar och ett glädjeämne i livet, inte ständig ångest. Låt er gärna inspireras av vår nya krönikör Cecilia Fikaris och hennes tips för ett grönare liv! Ny krönika från henne kan ni läsa nu på fredag.