Det är minus tio grader och jag hoppas att Hon inte ska sitta där. För hennes skull, för min. Jag vet att jag har en femma och två euro i kappfickan. Kan jag ge henne euro? Borde jag ta en av tjugorna i plånboken istället? Jag borde såklart ta en av tjugorna. Om hon sitter där.
Redbarheten och samvetet är inte konstanter. De böljar och skiftar med omständigheterna, inför somliga ärenden är det enklare att möta hennes blick och pappmuggens lysande vita botten. Att köpa välling och blöjor är okej. Avvägda, rationella veckohandlingar är okej och kanske – men det är ett gränsfall – en muta till ett tröstlöst barn på sen hemväg från förskolan.
Helt säkert har Hon också barn, det syns i hur hon brukar se på mitt, det som råkar vara reflexprytt, socialförsäkrat, här.
Men idag går jag ensam mot affären för att köpa ingefära samt ananasjuice, färskpressad. I middagsreceptet stod uttryckligen att juicen ska vara ren och färskpressad, jag har drabbats av en kokbok helt utan sinne för proportioner.
Jag vet att Hon, om hon sitter där, inte kommer kräva att få titta på min handlingslista när jag går in. Men om hon gjorde det: Ingefära och färskpressad ananasjuice är inte försvarbart.
Det är faktiskt rent absurda anspråk, vid sidan om hennes.
Jag svettas trots minusgraderna, kanske blir detta vintern då jag skalar av mig ett underställslager till förmån för skammen.
Denna glödande, hettande sensation som ligger så snubblande nära både ilskan och empatin. Kanske är skuldkänslan och alla mina rättesnören bara kedjor att gissla sig med. Eller så är de slakande linor att balansera på, strax ovanför omänskligheten. Jag faller hela tiden.
Att följa kommunernas skilda strategier och handlingsplaner i frågan är långt mer rafflande än hockeyallsvenskan. Avhysning eller erbjudanden om motorvärmarplatser, polisanmälningar, fascistiska utspel från högt uppsatta politiker.
Medborgargarden bidrar med luftgevärsbeskjutning, avgasattacker, upprepad misshandel.
Många kommer till slutsatsen att situationen bara befästs eller förvärras av allmosor, som om småpengarna lika gärna kunde läggas direkt under de nödställdas tungor, som betalning för en enkelbiljett till Hades.
Men Hon sitter inte vid floden Styx. Hon sitter utanför stormarknaden i tio minusgrader. Vid nästa affär sitter en annan, och en annan och en annan. När kundströmmen sinar går de till sina bilar eller husvagnar, med eller utan motorvärmare.
Alltmedan jag stirrar på min handlingslista och de överblivna euromynten i kappfickan med växande overklighetskänsla. Att kompletteringshandla till onsdagsmiddagen har blivit en grundkurs i humanitet.
Och jag är inte säker, men jag tror att vi är många som kuggas.