Omslaget till Kristin Bergets Der ganze Weg är blodrött och sönderskuret i 13 vertikala snitt över den ruta där den vita titeltexten står. Jag slås direkt av våldet i bilden. Tänker på glappet, snittet, det hugg som öppnar huden; här den oskuldsfullt vita titeltexten och författarens namn, på väg in i köttet - författarens kött, läsarens? Snitt på väg in i bokkroppen, texten, men också på väg in till hjärtat, magen, hos läsaren som står inför att bli berörd. Vill Berget rikta en attack mot den poetiska texten som sådan, som Lucio Fontanas sönderskurna målningar kunde uppfattas som ett sår riktat mot konsten på 1960-talet? Der ganze Weg består av små vackra dikter som kan läsas var för sig men tillsammans gestaltar en kärleksberättelse. Med tyskans titelord läser jag boken som en gestaltning av "hela vägen" i kärleksrelationen, med längtan, passion och sorg. Det är ljuvligt, stundtals upprymt och ibland brutalt; "i prenzlauer berg skar vi snitt i kropparna slickade varandras blod delade sprutor och sömn och lakanen var alltid smutsiga men du hade den blommiga klänningen vi gick sakta längs gatorna om nätterna hela vägen sa vi till varandra på morgonen över det sura brödet det svarta kaffet hela vägen var det gatorna vi såg utanför fönstren eller var gatorna nätterna" Berget har kontroll över texten, jag känner att jag läser någon som skriver med säker hand, och det beror nog också på Ida Lindes översättning. Jag tänker att det poetiska samarbetet är produktivt i dag, där den poetiska rörelsen är expansiv med mängder av uppläsningar, kollektiva projekt, tidskrifter och samtal. Nätverkande inom Sverige och Norden resulterar gång på gång i originella och starka enskilda uttryck. Så har både Berget och Linde läst på Litterär Gestaltning i Göteborg och Leif Holmstrand som skrivit efterordet har precis som det engagerade förlaget Rámus sin bas i Malmö. Nej, varken Berget eller hennes samarbetspartners vill nog ta död på den poetiska texten, men väl röra och beröra. Genom textens smärtpunkter, och genom att söka gestalta berättelser som kanske inte tidigare fått finnas; det queera, det som utmanar, det som spiller över och läcker, kan de kanske röra om i läsandet som sådant och öppna för nya läsarter. I alla fall tror jag de vill ifrågasätta textens möjligheter och undersöka dess gränser. Tänja dem. Pilla in ett sökande finger i textens snitt. Bända den öppnare.
Kristin Berget Der ganze Weg Översättning: Ida Linde Efterord: Leif Holmstrand Rámus förlag ny bok
