Tillbaka som sig själv

Efter en avstickare på svenska Pengabrorsan är Anders Wendin tillbaka på engelska. Mount Pleasure är uppföljaren till separationsplattan To die alone, där Anders Wendin slängde upp sitt brustna hjärta för allmän beskådan.
- Den handlade om ett förhållande som gick åt helvete efter flera år. Det är klart den här måste vara gladare. Efter albumet har jag haft tid att resa runt i världen, träffat många nya kompisar och festat lite. Det känns naturligt att skriva åtminstone två låtar som inte handlar om ett brustet hjärta, säger han.

Vill inte vara "gubbig"
Inledande spåret Guess who?s gonna get some tonight är en riktig rock?n?roll dänga. Anders Wendin säger själv att han ville göra en låt i stil med Bryan Adams Summer of 69. Att Moneybrother skulle låta mer bredbent än tidigare är däremot inget populärt påstående.
- Bredbent är inget positivt ord för mig. Det är gubbigt. Jag gör musik från mitt hjärta och vill inte att det ska framstå som att jag tar utrymme från någon som är kvinna, eller same eller homosexuell eller någon annan.
- Jag råkar gilla rock och soul från 70-talet och det har bara blivit så. Frågan är om min första singel Reconsider me är mindre bredbent. Den här skivan är bra och jag tror det är svårt att hitta någonting annat att haka upp sig på. Det är dags för den backlash jag trodde skulle komma med Pengabrorsan.
Anders Wendin ser besvärad ut och säger att han satt och tänkte på det häromdagen. Att musikerna, skivbolagspersonalen, agenterna, teknikerna - ja alla han jobbar med - bara är "vita snubbar".
- Det är så man skäms. Det är som EU-parlamentet. Ane Brun är med på skivan, men det är en risig kvotering.

Kavlade upp ärmarna
I samband med att Moneybrother släppte sitt svenska album startade ett segdraget bråk med skivbolaget Burning Heart. Enligt kontraktet skulle bolaget släppa tre album, men de ville inte räkna med Pengabrorsan. Konflikten var igång.
- Jag har funderat på hur jag ska ta mig ur det. Om jag skulle göra en instrumentalskiva eller liveplatta bara för att vara fri sedan. Men om jag kommer med en halvdålig skiva är det ingen som tänker "rätt åt Burning Heart". De tänker bara "fan vad dålig Moneybrother har blivit". Det är bara att kavla upp ärmarna och göra det bästa man kan.
I stället skulle det bli en "så bra Moneybrother-skiva som möjligt". Det handlade om att testa någonting nytt med färre instrument och en mer avskalad ljudbild. Patti Smith och Dead Kennedys inspirerade.
- Det är så enkelt och de har fått allt att smälta ihop på ett snyggt sätt. Jag tänkte mycket på det.

Ingen partyplatta
Och så återkommer vi till det där vad en artist förmedlar. Moneybrother vill inte vara grabbig. Han vill inte heller att skivan ska uppfattas som en "partyplatta" för att två låtar handlar om att dricka öl.
- Det är inte huvudsaken. Du vet, om man har en riktigt bra kväll ute med sina kompisar kanske man kan få kraft att orka med sitt jobb ett halvår till. Det kan vara så jävla värt att vara med dem som bryr sig. Jag har fått jättemycket inspiration av det.