Black metalband vill ofta förmedla mystik och mörker, och Setherial är inte sämre än andra så när jag kliver in i Lilla salen är det dunkelt och ödsligt, med två ljus som brinner på var sin sida om scenen. Och ödsligt förblev det där inne, jag räknade publiken till ett 30-tal. Setherial kliver upp på scenen och ser ut som alla andra i samma genre. Corpse paint, nitar, blastbeatande trummis som inte rör en min, en gitarrist och en basist som inte rör sig många centimeter på scenen och en sångare som plockar äpplen i luften. Setherial är tråkiga att titta på, för det händer inte mycket på scenen under den knappa timme som de spelar. Men black metal ska väl banne mig inte vara roligt heller? Men deras ljusshow är skitsnygg. Jag hoppas att de hade ljuset i ögonen hela tiden så de slapp se hur pinsamt lite folk det var där inne. Nu låter det säkert som att jag sågar Sundsvallsbandet rakt av, men så är det inte. Scenspråk - dötrist. Musikaliskt - mycket bra.
Det som alltid är lika intressant med band som spelar brutal och snabb black metal är att fansen kanske inte alltid är så många, speciellt inte på festivaler med så blandad musik som på Minus 30, men de är hängivna! Det var några stycken som stod framme vid stängslet och skriade med och verkligen levde sig in i musiken. En kompis sa till mig efter spelningen: "Hur vet man vilket black metalband som är bäst? Alla är jätteduktiga musiker och spelar jättetajt?". Ja, det undrar jag också, hur vet man det? Jag vet i alla fall är Setherial är riktigt grymma.