Tove skriver med Annika Bengtzon

Annika Bengtzon, romangestalten från bland annat Sprängaren, är inte helt och hållet en fiktiv figur.
Nej, hon förekommer i två former – som upphovsmakaren Liza Marklund och skådespelerskan Helena Bergström (som spelat rollen vid två tillfällen).
Författaren Tove Alsterdal är förmodligen den enda kvinnan i världen som skrivit texter tillsammans med Annika Bengtzons två inkarnationer.
– Annika Bengtzon är en av mina bästa kompisar, skrattar Tove Alsterdal.
Bengtzon, originalet, träffade Alsterdal för första gången på folkhögskolan i Kalix 1984. När Marklund debuterade med den första Bengtzon-romanen 1998 fanns Alsterdal vid författarinnans sida som bollplank. På de sju Bengtzon-romanerna som skulle följa fortsatte Alsterdals uppgift som redaktör.
Det samarbetet ledde så småningom till en annan kollaboration – den med Bengtzon nummer två. Alltså, Helena Bergström och filmmanuset Så olika.
– Det är tack vare Liza Marklund som jag och Helena "blev ihop", säger Tove Alsterdal.
Redan nu har radarparet planer på att göra  en till film ihop – oavsett hur bra Så olika går på bio.
– Jag är jättestolt över filmen och jag tror folk kommer att vilja se den. Men även om filmen inte går så bra fortsätter man ju att jobba, säger hon.
Systrar i centrum
Att göra en kärlekskomedi där berättelsen kretsar kring två systar och några par som är "så olika" är Helena Bergströms idé från början.
Men Alsterdal har i allra högsta grad präglat berättelsen. Bland annat med händelser tagna ur hennes verkliga liv.
– Vi har båda kastat in våra liv i den här filmen, intygar hon.
Kan relatera
Alsterdal relaterar särskilt mycket till en rollfigur i 40-årsåldern som är tv-producent och lever singelliv.
– Det fanns en känsla av total ensamhet när jag var singel och innan jag fick barn. Det finns en scen där rollfiguren sitter uppe på nätterna och tittar på ”ring och gissa ordet”. Man rodnar när man minns, skrattar Tove Alsterdal.
Hur har du och Helena Bergström jobbat ihop rent praktiskt?
– Helena kom med idéer och sedan började jag skriva. Därefter läste hon det jag skrivit och sedan började vi bolla. Vi har suttit hela dagar på kontoret och spånat.
Ibland har hon skrivit och jag agerat och vice versa. Arbetet har varit totalt prestigelöst. Jag har kunnat skådespela inför en av Sveriges bästa skådespelerskor utan att det känts jobbigt, säger hon.
Hade ni skådisar i åtanke när ni skrev?
– Det där var Helenas grej eftersom hon är regissör. En del skådisar som Rolf Lassgård var påtänkta vid tidigt stadium.
Johan Widerberg då?
– Han kom in sent, som en snilleblixt.
Blev filmen så som ni tänkte er på manusstadiet?
– Ja, men klart att repliker strukits och nya tillkommit. Men filmen är definitivt visionen som vi hade från början.