Tro, film och kärlek

Det är fredag kväll och inne i den något nedslitna biografen är det fullsatt. Täckjackor, överdragsbyxor och arjeplogare i alla åldrar trängs om utrymmet i biofåtöljerna. Regissören Lisa Ohlin och skådespelaren Lennart Jähkel sitter på scenkanten och berättar om filmen som ska visas en stund senare. Stämningen är lugn, nästan intim. Inte alls som bara några timmar tidigare då pulsen varit kraftig förhöjd hos festivalledningen. Filmbolaget i den stora staden Stockholm hade glömt bort att skicka en kopia av Sex, hopp och kärlek till lilla Arjeplog. Det hela löser sig genom ett intensivt detektivarbete av festivalledningen som hittar en kopia i Piteå. Ett ilbud ser till att filmen är framme en knapp timme innan föreställningen. Några timmar tidigare hade också festivalen tjuvstartat med en visning av dokumentärfilmen Armbryterskan från Ensamheten på Horn-avanskolan. Armbryterskan Heidi Andersson hade hållit föredrag och brutit arm inför en hänförd skolbiopublik. Lisa Ohlins sargade drama Sex, hopp och kärlek, en film om en familj i kris, väcker tankar hos var och en om sitt eget liv.  ? Sex har ersatt tro i vår tid, säger Lisa Ohlin i en kommentar till filmtiteln. Tro kräver stillhet, tid och arbete. Sex är lättköpt och lättsålt. Få och noga utvalda filmer Det är andra året i rad som det arran-geras filmfestival i Arjeplog med livsfrågor i centrum. Namnet på festivalen, Tro, film och kärlek, alluderar liksom Lisa Ohlins film på bibelordet Tro, hopp och kärlek.  ? Kanske vi valde det namnet för att film ofta står för hopp, säger Ingrid Holmström Pavval, präst och en av arrangörerna för filmfestivalerna. Så länge det finns människor som vill berätta, gestalta våra liv så finns det hopp. De flesta filmfestivaler består av ett flödande utbud av filmer, med en publik som rusar mellan föreställningarna. Inte så i Arjeplog. Filmerna är få och noga utvalda. Här finns gott om tid att hinna med, både att reflektera kring, samtala om och inte minst se alla filmer som bjuds. Förstärker filmens magi Lördagen börjar med en filmmusikkonsert i kyrkan med den lokala sånggruppen Spleen med hjälp av dansbandet Painters. En parad från As time goes by till Här kommer Pippi Långstrump påminner om hur mycket filmmusik betyder och stannar i minnet som en känsla. Sedan köttsoppa i Kyrkströmsgården och fortsatt samtal med regissören Lisa Ohlin. Det är fullt med folk i församlingshemmet och de flesta har sett filmen kvällen före. Intrycken har smält och förvandlas till frågor och samtal med regissören om relationer och svek. Lördagkvällens visning av Den bästa av mödrar, berättelsen om ett av 70.000 finska krigsbarn, är slutsåld sedan länge. Maria Lundqvist, som fick en guldbagge för rollen som den svenska mamman Signe i filmen, pratar både före och efter filmen inför en något rödgråten publik. Hennes närvaro snarare förstärker än förtar något av filmens magi. Arjeplogs filmfestival måste vara en Sveriges minsta festivaler. Det kan visa sig vara en styrka. Den intima stämningen bäddar för de personliga samtalen om film som är så ovanliga. Det känns som om Filmfestivalen i Arjeplog börjar hitta sin form. Fotnot: Arjeplogs filmfestival Tro, film och kärlek, arrangeras av Svenska kyrkan i Arjeplog, Arjeplogs biografförening, EFS och Hornavans skolbiogrupp.

Tro, film och kärlek

Arjeplog står i nästan plågsamt vacker vinterskrud. Fullmånen, den kvällsbelysta rosa träkyrkan. Rimfrosten biter i björkarna och Galtispouda tronar som en gigantisk filmkuliss i bakgrunden.