Tunga beats från Rutvik

Puss tog ett snack med en stigande stjärna från Rutvik, en producent som vill få fram ljud som passar att spela högt. I dag bor Peter Lindahl i Stockholm och varvar musikproduktion med studier. ? Det ska vara skönt ? lite klubbigt, lite ruffigt, lite gammalt, gärna spretigt ? det ska vara lite av allt det. Helst lite för naket och rått så att det kommer till sin rätt när det spelas högt på en klubb. Personligen tycker jag att det är farligt att tänka för mycket på vilket sound man är ute efter. Jag menar, varje ny produktion är en ny deal. Jag sätter mig ner och gör mitt jobb och jag landar på ungefär samma ställe varje gång. Jag kan inte fly från det jag gillar. Hittills har Peter mest producerat hiphop. ? Just nu gör jag remixar på låtar åt Convoy. Annars har det mest varit hiphop. Jag jobbade med Blaq-I och Shai-shim från New York (side kicks till Busta Rhymes på hans Europaturné). Backdraft och Tight kom hit från Atlanta och i London proddade jag Fellacy och Caire-bell. Man träffar en hel del udda typer. Som i London, där var det en annan hiphop-producent som hängde i studion. Han var helt för mycket, han kallade sig B.Ling. Han kom in i en blå plyschoverall med dollartecken på och på skallen hade han en matchande kondommössa ? och så var han såklart kritvit och snackade bred förortsslang med cockney-twist. Han var riktigt nöjd över sitt rap-namn, B-Ling (skrattar). Jobbresorna blev en ganska skarp kontrast mot uppväxtkvarteren. ? När jag var i New York arbetade jag med en rappare som heter Fishé. Då kände jag mig rätt långt från Rutvik. Först åkte jag upp i en skyskrapa på Manhattan och när jag kliver ur hissen så fattar jag att hela våningsplanet är musikstudios. Jag är helt enkelt i Africa Bambataas studio och det första den här ghettorapparen Fisché gör är att han synar mig från topp till tå och säger ?Does this fool know anything about hiphop??. Det är ju ett rätt hårt första möte, men jag svarade i alla fall ?I guess we?re about to find out? och han har inte klagat. Musikintresset började när Peter var tretton och fick ett trumset som han nötte rejält i flera år. När han var runt tjugo förändrades hans musiksituation efter en misslyckad fyllepromenad. ? Jag pajade handleden och eftersom jag inte kunde spela längre så började jag skriva musik i stället, mest ballader (fniss). Med tiden började jag gör beats i datorn. Sen har det bara rullat på, säger han. Som norrbottning och gymnasist hann Peter Lindahl göra sig åtminstone ett litet namn vid trummorna, bland annat som trummis i ett jazzband på Stadshotellet. ? Det var skitroligt, saxofonisten i bandet var 75, de andra runt 60 och jag var 16. Vi lirade i baren på tisdagar och jag var alltid skittrött på tyskalektionen nästa morgon. Men att leva på musiken är inget han satsar på. Mest för att slippa ta trista jobb bara för pengarnas skull. I stället varvar han titeln som musikproducent med juridikstuderande. ? Mamma är glad! Eftersom jag driver eget företag och haft en del med kontrakt att göra så tycker jag att det är kul med avtal och sånt. Nu tar jag bara de musikjobben jag vill. Jag kan betala hyran ändå och det är riktigt skönt.

Tunga beats från Rutvik

Puss tog ett snack med en stigande stjärna från Rutvik, en producent som vill få fram ljud som passar att spela högt. I dag bor Peter Lindahl i Stockholm och varvar musikproduktion med studier. Klicka här för att höra beatsen.Klicka här för att läs hela Puss på nätet.

Puss tog ett snack med en stigande stjärna från Rutvik, en producent som vill få fram ljud som passar att spela högt. I dag bor Peter Lindahl i Stockholm och varvar musikproduktion med studier.
Klicka här för att höra beatsen.
Klicka här för att läs hela Puss på nätet.